Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 juni 1870, sida 3

goda teoretiska kunskaper, men deremot, hvad den praktiska skickligheten beträffar, varit underlägsna flera bland de äldre lärarne. Man öfvergick härefter till adertonde frågan: På hvad sätt kan tillfälle bäst beredas för redan anställde lärare att förkofra sig i insigter och skicklighet catt undervisa? Sektionen hade till en början ansett, att tillfällen härtill bäst kunde beredas derigenom, att såväl vid samtliga seminarierna på statens bekostnad anordnas en särskild för dessa lärare afsedd undervisningskurs, hvarvid vederbörande landsting torde lemna understöd åt de lärare, som vederbörligen anmälas att sig deraf begagna, som ock att landstingen, der omständigheterna så fordra, upprätta sådana undervisningsanstalter. Mötet gillade detta förslag, dock endast hvad första delen deraf beträffar. På uppmaning af byråchefen Bruhn, som vid sammanträdets början, innan ännu ecklesiastikministern anländt, förde ordet, upplyste åtskilliga af de vid mötet närvarande seminarie-rektorerna, att en och annan af de redan anställda lärarne sjelfmant Inställt sig vid seminarierna och derstädes genomgått en repetitionskurs. Vidare bade sektionen trott tillfällen böra beredas lärarne till utbytande af åsigter och vunnen erfarenhet vid reguliert återkommande mindre kretsmöten, vid hvilka det vore af synnerlig vigt, att undervisningsprof förekomme; önskligt vore, om något understöd af allmänna medel kunde bestämmas för hållande af sådana möten, der till följd af lokala förhållanden, sådana som t. ex. ega rum i Norrland, behofvet sådant kräfver. Om nyttan och lämpligheten af dylika möter voro samtlige inspektörerne öfverens, hvarjemte de äfven uttalade sig för önskligheten af större läraremöten vid seminarierna; deremot voro meningarne mycket delade rörande det ifrågasatta understödet af allmänna medel till kretsmötenas hållande. Många ansågo nemligen, att det på detta sätt skulle blifva allt för kostsamt, och funno för öfrigt icke lämpligt, att, såsom förslaget afsåg, landstingen skulle bekosta dessa medel. Andra talare deremot fäste uppmärksamheten på de stora distanser, som, särdeles i de norra orterna, förefinnas, och hvilka göra det omöjligt för en stor del af de knappt aflönade lärarne att komma HN mötesorten, såvida de ej erhålla något understöd. Beträffande frågan om, hvilka åtgärder som böra vidtagas för småskolelärares bildning, hade sektionen ansett, att der ei redan undervisningsanstalter för småskolelärare finnas i sammanhang med folkskolelärare-seminarierna, sådana böra genom statens eller landstingens försorg anordnas med minst 3 å 4 månaders undervisningskurs i förening med en under lärarinna stäld öfningsskola; eleverna borde ock möjligen från landstingen erhålla beböfligt understöd. Detta antogs såsom mötets beflar med några förändringar beträffande anslagsrågan. En längre öfverläggning uppstod i anledning af sjette sektionens svar å tjugonde frågan, så lydande: ,På hvad sätt kan erforderlig enhet åstadkommas mellan inspektörernes och skolrådens berättelser rörande lärarnes antal samt skolornas antal och art m. m.? Sektionen hade till nämnda ändamåls vinnande trott sig böra föreslå åtskilliga ändringar i kolumnerna å tabellerna för de pedagogiska uppgifterna. Mötet stannade slutligen vid den meningen, att inspektörerne borde inkomma till ecklesiastikdepartementet med förslag till ändringar, hvarefter dessa förslag borde bearbetas af nämnde departement, för att slutligen öfverlemnas åt en komite, bestående af hrr prosten Qviding samt rektorerne Skotte och Anjou, hvilka egde att häröfver afgifva utlåtande. Den tjugondeförsta trågan: ,Hafva några olikheter egt rum vid tillämpning af den för inspektörerne sednast utfärdade instruktion? hade af sektionen besvarats så, att sednaste instruktion för rikets folkskoleinspektörer vore så tydlig, att man måste förmoda, det inga väsendtliga olikheter vid dess tillämpning kunna ega rum, och erfarenheten hade äfven visat, att så varit fallet. Mötets medlemmar egde samma erfarenhet. I afseende å den tjugondeandra frågan eller huruvida ,,i allmänhet skolornas anteckningsböcker föras på ett ändamålsenligt sätt, hade sektionen afgifvit det utlåtande, att nämnde böcker väl i allmänhet vore tillräckligt upplysande, dock skulle det vara ändamålsenligt, om, åtminstone stiftsvis, enhet i bokföring kunde åstadkommas. Af de många utgifna formulärer till hufvudbok bade sektionen funnit prosten Lidbergs vara det bästa. Formuläret för afgångsbetyg ansåg sektionen böra vara lika för hela riket. Dessa åsigter biträddes af mötet. En längre öfverläggning uppstod slutligen i anledning af sista frågan: ,Åro förändringar önskvärda i afseende på anslag och understöd af statsmedel till folkundervisningens befrämjande? I sektionens vidlyftiga svar härå framhölls önskligheten af åtskilliga förändringar, åsyftande förhöjning i det ena eller andra af de olika anslagen, och mötet gillade till väsentlig del hvad sektionen såsom sin mening uttalat. Sedan sålunda de af ecklesiastikdepartementet uppställda irågor blifvit besvarade, uppläste de särskilda sektionernas referenter de svar som blifvit afgitna på de af enskilda till mötet hänskjutna frågor. De flesta af dessa voro af en mera speciel natur, och en stor del af dem hade redan, i följd af sitt innehåll, blifvit besvarade uti de utlätanden, sektionerna på de officiela frågorna afifvit. Till sist ställde ecklesiastikministern till mötets medlemmar några afskedsord, i hvilka han hembar dem sin tacksamhet för deras väl förrättade arbete, hvaraf gagnet säkerligen icke skulle uteblifva. Det gagn, som talaren personligen deraf hemtat, skattade han synnerligen högt, och de insigtsfulla och erfarna yttranden, man här haft tillfälle höra, lemnade en god bjelp åt den, som hade sig uppdraget att i främsta rummet bära ansvaret för folkskolans angelägenheter. Talaren bad mötets medlemmar vara öfvertygade derom, att under den tid, längre eller kortare, som han kommer att stå i spetsen för ecklesiastikdepartementet, han icke skall anse någon möda för stor att söka intränga i skolans angelägenheter. Talet, enkelt och flärdlöst, men på samma gång varmt och hjertligt, gjorde synbarligen på de närvarande ett godt intryck, och vid dess slut uppstämdes den bekanta, af statsrådet Wennerberg nyss förut citerade, psalmversen: , Vår egen kraft ej bjelpa kan, o. s. v. På aftonen voro mötets medlemmar af statsrådet Wennerberg inbjudna till en kollation å hotell Suede, der äfven, förutom öfriga till mötets öfvervarande särskildt inbjudna personer, elementarläroverkens examenscensorer voro närvarande. (Dagbladet.) m— — Landsorten. Falun. ElIdsvåda vid Carlsforss sågverk.