gens uppgörande, har således icke mycket af framstående vigt blifvit utaf 1870 års riksdag uträttadt. Häruti ligger icke någon anledning till klander. Det vore orimligt att numera, då representationen årligen är församlad, vänta många och lysande resultat af hvarje riksdag. Allraminst bör man kunna begära detta af den första riksdagen under en ny legislaturperiod, isynnerhet då man betänker att en högst betydlig del af Andra kammaren var helt och hållet ny och följaktligen måste behöfva någon tid för att sätta sig in i ärendena och sättet för deras behandling. Dessutom hafva närmast föregående riksdagar tagit initiativ till så många reformer, hvilka för närvarande äro beroende af regeringen eller de af densamma tillsatta komitser, att icke mycket för 1870 års män återstod att göra, såvida icke riksdagen skulle öfverhopa regeringen med nya lagstiftningsoch organisationsfrågor utom de många, som redan tynga henne och bland hvilka vi för tillfället erinra oss: utsökningslagarne, förvaltningens ombildning, armöorganisationen, myntväsendet, kyrkolagen, sattigvärdslagstiftningen m. m. Emellertid skulle det vara orättvist att icke erkänna, det äfven 1870 ärs Andra kammare för sin del beslutat flera reformer, ehuru dessa icke lyckats att vinna Första kammarens bisall. Bland dem må nämnas: införandet för landskommunerna af ett röstmaximum och medgifvande för landstingen att sjelfva välja sina ordförande, anhållan hos K. M:t om åtgärder till vattenoch brödstraffets afskaffande samt om införande af förenklingar i administrationen, förändrade bestämmelser angående skyldighet att bygga tingshus och häradsfängelse m. m. Deremot har, å andra sidan, Andra kammaren äfven motsatt sig reformer, hvilka af Första kammaren. beslutats, såsom t. ex. upphäfvandet af tvångskursen på riksbankens sedlar och införande af frankeringsfrihet för inrikes bref. För öfrigt är det väl icke uteslutande med afseende på de positiva resultaten, som en riksdags verksamhet bör bedömas. Det är icke alltid en reforms slutliga antagande, som fordrar möda och arbete, insigter och erfarenhet, manlig fasthet och uthållighet. Dess förberedande och bringande till mognad trots allt motstånd, alla tördomar, kräfva i högre grad dessa egenskaper, och under det skenbart ingenting göres, kan det just hända, att månget frö utsås, som i framtiden kommer att bära riklig frukt. Så torde fallet hafva varit äfven vid denna riksdag, under hvilken rätt många vigtiga samhällsfrågor utgjort föremål för diskussion, många nya ider framkastats. Dessutom bör man icke glömma, att våra riksdagar hafva ett icke ringa arbete med pröfvandet och förkastandet af en mängd mer eller mindre omogna och förflugna förslag, och att 1870 års riksdag i detta afseende haft fullt upp lika mycket att göra som föregående riksdagar. In slutlig anmärkning tillåta vi oss dock, innan vi lemna 1570 års riksdag. Vi hafva redan i den första af dessa artiklar antydt den. Så länge icke inom representationen verkliga politiska partier finnas, kan här aldrig utvecklas något strängt konstitutionelt, än mindre parlamentariskt styrelsesätt. Vi äro inga vänner af partivälde, och vi skulle djupt beklaga, om ett sådant komme till stånd; men klarhet och bestämdhet torde böra eftersträfvas i det politiska lifvet såsom i allting annat, och vi tro, att-icke någon klar och hestämd uppfattning af den genom representationen uttryckta allmänna meningen eller af statsmakternas inbördes ställning till hvarandra är tänkbar så länge den nuvarande besynnerliga och konstlade partigrupperingen fortfar. I detta afseende hade det varit önskligt, om 1870 års riksdag utmärkt sig framför de föregående. Så har dock icke varit fallet, och detta anse vi för vår del vara det enda, som med skäl kan förebrås den nu tilländagångna riksdagen