Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1870, sida 2

lyftade hastigt på vingarne, vände hufvudet åt alla sidor, men stannade åter med blicken på det glänsande smycket. Ett enda vingslag förflyttade honom från gossens axel, der denne låtit honom taga plats, till bordet. Hastigt, men kraftfullt sluter sig den gula klon omkring halsbandet, ett hvinande vingslag höres, och falken grå skar luften framför Stens ögon och höjde sig med hejdlös kraft upp i det blå, der han seglade fram i vida kretsar, hällande i sin säkra klo det glänsande halsbandet. Slutligen, då fogeln sjelf ej mera kunde ses, for liksom en eldgnista i snäckformig rörelse allt högre och högre upp. Gossen stod som slagen af åskan med utsträckta händer och vidöppen mun och bara såg OCh såg....... .................. 10. Det är förbi. Med hufvudet fullt af dystra tankar kom Nils Bosson upp på sitt rum, sedan han skilts från Sten. Han hade nu öfvertygat sig om, att det var fåfängt för honom att hoppas på återställande af det gamla förhållandet mellan honom och Brita. Hon var honom kär, den ljufva mön, utan att han visste säga, när eller huru denna kärlek slagit rot i hans hjerta. Kanske skulle han icke ens ännu varit fullt medveten af sin kärlek, om icke den besynnerliga omkastningen, som han förgäfves bemödat sig att förklara, visat sig hos jungfrun sjelf. Han bar tvifvel i sitt hjerta om någon, hade Jungfru Iliana sagt, och han upprepade orden för sig sjelf gång efter annan, och allt bittrare blef leendet kring hans mun. Nej han bar icke tvif