Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 juni 1870, sida 2

Frestelse! — ljöd en stämma i hans själ, och han hyssnade dertill med bäfvan och tog ofrivilligt med handen uppåt halsen, der trollsmycket plägade sitta. Han hade genast efter återkomsten från Kalmarfärden tagit at sig halsbandet och förvarat det i en liten trälåda, som han ämnat nedsätta i erkestiftets domkyrka, tills han närmare kunde bestämma, om smycket skulle förblifva der eller sändas åt annat håll. Nu uppstod den tanken inom honom, att den älskandes kallsinnighet kunde stå i sammanhang med bortläggandet af halsbandet och utt således, om han åter satte det omkring sin hals, hennes kärlek kundå återvinnas. I skepnaden af det skönaste och fullkomligaste, som hans öga sett, uppenbarade sig således nu frestelsen. Han tog fram den lilla trälådan, öppnade henne, tog upp halsbandet och betraktade det noga. De herrliga stenarne brunno med en egen glans. Han vägde smycket upp och ned i handen och följde noga de brutna ljusstrålarnes skiftande lek. Skulle han spänna det om sig, skulle han begagna sig af dess dolda kraft att vinna sin lycka ... han kunde ju sedan fritt offra det och skiljas vid det för alltid ...? Tankarne strömmade öfver honom, stormade in i hans själ, hotade att förqväfva honom, och alla ropade de: tag det, tag det, det är ditt!