Hr Oederbory sramställde följande fråga till Låstbom: Vill Låstbom eftergifva samtliga de af honom hos brandstodsbolagen fordrade ersättningsbelopen? ? Låstbom: Nej, det vill jag ej göra. C. Har Låstbom ej rådgjort med någon om att till bolagen efterskänka det hela eller någon del deraf? . L. Nej, det bar jag inte tänkt ens, än mindre samtalat med någon derom. Domaren: (visande Låstbom ett papper) Känner Lästbom igen den här papperslappen? L. (ser på papperet länge innan han svarar) Nej, den har jag aldrig sett. D. Vet ni hvem som skrifvit den eler känner ni igen stilen? I. Nej, jag känns ej vid den der stilen. D. Det förefaller likväl besynner ott L. ej sett detta papper, då jag erhållit det från tillsy ningsmannen i länsfävgelset jemte ett bref, deri han meddelar att Låstbom vid sin ditkomst eiter förra förhöret innehaft detsamma. I. Jag hade många bref på mig som tillsyningsmanuen tog, men det der papperet vet jag mig aldrig ha sett. D. Som på papperets baksida finnes ett qvitto af Låstbom till rådman Lundholm i Södertelje och br Lundholm var här närvarande vid förra ransakningen, då han ock flere gånger samtalade med Lästbom. ligger det nära till hands att han skulle ha skrifvit det. Känner Låstbom rådman Lundbolms stil? L. Jåg vet inte alls hvarifrån det der papperet kommit, och jag kan inte erinra mig ha sett det för nu. Lundholms stil känner jag, jag har ef från honom. D. Tror Låstbom att rådman Lundholm skrifvit papperet? L Jag tror ingenting alls, för jag har inte förr sett den der lappen. Härefter inkallades rådman Lundholm. D. Har rådman Lundholm sig något bekant om hurnvida Låstbom talat om att göra någor estergilt i afseende å brandstodsersättningarne? Lom. Ja, Låstbom yttrade till mig i häkte: om morgonen etter förra höret: ,,Om jag skulle nka något af ersättningen? och då svaAr du skyldig, så gör en uppriktig bet som möjligt. Derpå svarade och då sade jag till ) å var stark i din oskuld n här oförrätten.t D. Var det så. Tåstbom? L. Jag kan inte påmirna mig att jag ilrågasatte någon eftergift. D. sade n åt Låstbom att någon bevisning ej vore åstadkommen mot honom? L—Im. Jag tror att jag sade så åt honom på morgonen. Lästbom och jag ha varit goda vånner i 30 år, och ban har alltid baft rykte om sig att ha varit en hederlig karl, hvarföre jag ej kunde tro honom om att ha begått ett sådant brott. D. Meddelade rådmen sig på något annat sätt härom med Låstbom? LIUIm. Nej. Dom. Jag har från tillsyningsmannen i län häktet fått ett papper, som laästhom medhaft bärifrän. Det är skrifvet med blyertspenna och saknar underskrift, men på baksidan står ett qvitto af Låstbom, utfärdadt till rådman Lundhelm. Brefvet lyder: Broder! Enligt min åsigt om din sak gör du dig ingen tjenst med att efterskänka någonting. Ty på det bestämdaste säger jag, att på den ber nu ägabragt kan du emot ditt nek fällas till ansvar. Tar rådman skrifvit det här brefvet? L--Im (ser på brofvet och svarar efter lång besinning): Ja, jag har skrifvit det och jag lemnade det till honom på morgonen i häktet. Det var obetänksamt, men jag trodde honom om att vara oskyldig. Dom. Det låter dock på brefvet, som rådman snarare skulle ha trott motsatsen. Men det var riskabelt att lenna honom ett bref af sådant innehåll, det hade varit bättre att rådman sagt det der muntligt. L-Im. Det var nog obetänksamt gjordt. Dom. Det ligger närmare till ha att tro det ni lemnat det till Låstbom under förhöret? IZ—Im. Nej, det fornekar jag på det bestämdaste och kan taga på min ed att så ej skett. Allmänna åklagaren anhöll nu om hörande af skomakaregesällen P. A. Andersson, hvilken företrädde och fick aflägga vittneseden. Dom. Hvad har vittnet sig bekant om den här lappen? Andersson. Nör tinget var slut, så såg jag att hr Lundholm och Låstbom lemnade lappar till hvarandra. men om det var den der lappen, det kan jag inte säga. s Lelm. ÄUtter tinget lemnade Låstbom mig sin klocka, hvilken han bad mig sända till sin son i Stockholm, och detta har jag också gjort. Andersson. Och så tög jag under sörhöret att hr Lundholm en gång gick fram till bordet och drack vatten, men då han gick förbi Låstbom, så hörde jag att han sade till honom: ,.Bestrid du bara! och jag har en bekant, som stod bredvid mig då, och han kan intyga detsamma. L-Im. Ja, det är nog sant att jag sade så, men förhållandet är helt annorlunda. Det var en fjerdingsman Larsson, ej tillhörande vittnena, so n blef upplysningsvis hörd och hade ej något af minsta vigt att upplysa, utan stod och pratade om att han. när det brann vid Ekeby, varit på ett silfverbröllop o. s. v., och då sade jag till Låstbom: ,.Bestrid du bara! hvarmed jag naturligtvis menade att han skulle bestrida det hr Larsson, som ingenting hade att meddela, skulle få yttra sig. RTR ARTNR RTR SER FYN AG RTR ASTRA 2