Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1870, sida 3

nars, då häradsrätten ,.beviljar inteckning i nägot hemman ,.till säkerhet för det i skuldebref utsatta beloppet och tecknar detta derå, att det hemman, hvari inteckning beviljas, skulle under alla förhållanden stå såsom säkerhet, hvarur den intecknade summan utginge så långt dess värde räcker. Dock, detta lärer icke alltid vara att lita på, såsom töljande visar. För några år sedan belånade benden KE. I. i R. en intecknad skuldförbindelse å 1,000 rdr eller något mera. Räntan betaltes icke ordentligt hvadan lagsökning följde, hvarvid bustrun till H. L., som ensam egde den hemmansdel, hvari inteckningen var beviljad, förnekar skulden, enedan hon icke undertecknat sitt namn celler varit medveten om att inteckningen gällde den af henne ensam infastade hemmansdelen. Jurister påstå nu, att det ifrågavarande beloppet icke kan uttagas mera än möjligen till hälften i ifrågavarande hemmansdel, hvadan förbindelsen är falsk. Det torde under sådana förhållanden vara behöfligt, att ett stadgande tillades i gällande lag, om gåldenarernas hörande innan inteckningen beviljades, ty annars torde inteckningarne, som redan äro svåra att beiåna, blifva det ännu mera, synnerligen på från gäldenären något aflägsna orter, då det i de flesta fall är för långifvaren högst svårt, om ens möjligt, att kontrollera om låntagaren sjelf eller icke tecknat eller tillåtit aunan teckna sitt namn. Det synes dessutom mindre lämpligt att samma häradsrätt först ,,beviljar inteckning till säkerhet för ett visst belopp och sedan fråndömer långifvaren denna säkerhet. MS REA MR 3