Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 juni 1870, sida 1

tillhörde erkebiskopsstolen och der den illa beryktade erkebiskop Johannes Gubersson uppfört ett stenhus — togo herrarne ett par timmars rast, hvarpå färden fortsattes till Penningeby, dit man anlände sent om qvällen. Penningeby läg på en kringsluten holme invid nordöstra stranden af Lännaeller Wassby-sjön, hvarifrån en ström leder ut i en smal vik af hafvet. Murarne i det fasta stenhuset äro ännu desamma som fordom, ehuru byggnaden för öfrigt undergått förändringar. Utsigten från tornen var vidsträckt och herrlig öfver sjön och de skogbeväxta höjderna rundt omkring, och minnen och sägner från fordom lefde på folkets läppar i en rikedom, som täflade med blommornas på de feta ängarna. Här hos sin farbroder skulle marsken tillbringa några dagar, innan han drog tillbaka till Finland. Här skulle ock Sten Sture aflägga de första profven för att vinna Nils Bossons vänskap. Dagarna tillbragtes antingen under djupa och allvarsamma samtal mellan de äldre herrarne, till hvilka kommo några mindre betydande herremän från den angränsande trakten, eller med jagt i de vidsträckta och villebrådsrika skogarna, och om aftnarna lektes och dansades i den stora salen eller på den mjuka gräsmattan i rosendelund. Men hvar så der lektes eller dansades, så var den gröne riddaren, som vanligt, ett föremål for ungdomens ofta hånfulla skämtEn dag, då äfven de äldre herrarne med undantag af lagmannen sjelf deltagit i jagten och man åter samlades i grönan lund till lek och dans, aflade den unge Sten sitt ena prof. Lagmannen satt jemte den gröne riddaren och lekte schacktafl under skuggan af en stor lönn, och helt nära derinvid spelade marsken brädspel med herr Gustaf Anundsson, medan ungdomen dansade och sjöng ett stycke framför dem. Den skönaste i de lekandes ring var utan