Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 juni 1870, sida 2

Det ord du sade Engelbrekt, när du första gången hörde honom tala till männen från samhällets höjder, det löfte, du gat mig vid hans graf, ... de draga sig båda till folket, till bonden, och tro mig, den seger du der vinner är sin krona värd... Ja, käre son, skall Sverige lefva fritt, som det fordom lefvat, så kräfver det en man, som kan offra sig sjelf, som kan försaka, hvad verlden skattar högt och eftersträfvansvärdt, konungagunst, höga embeten, ja sjelfva konungakronan, så som han kunde det, den lille manner, den oupphinnelige, hvars minne derför skall lefva, så länge svenska män finnas ... Säg mig nu, Nils Bosson, vill du sträfva att intaga denna plats bland svenska män? — Jag vill det! — svarade Nils med värma. — Besinna ock att dertill hörer, att du skall fly den höga maktens glans ... Den tid kan komma, då du står så högt i svenska mäns sinnen, att de bjuda dig så mycket som en konungakrona ... Har du styrka, son, att försaka henne? Hon lockar med makt mannens hug, ja väl skall der möta dig halsbandets frestelse på nytt... Skall du hafva din ungdomskraft i behåll, skall du kunna säga ett nej, skall du kunna offra konungakronan för Sveriges skuld, liksom du offrat halsbandet för din egen? — Så visst Herren och hans helige höra mitt njertas bön — genmälte Nils — så hafven I mitt öfte, fader, så höre mig Gud och Sanct Erik koung! 3— Så gifve dig Uerren sin välsignelse, käre, ilskade son, i rikaste mått... Ja, ja, vi skola vedja med dig och vid Herrans fötter tigga om ;d för Sveriges folk!... Jag ser en krona lysa fver dig och öfver ditt hus, och röres hon icke, ages hon ej ned och fästes i synlig måtto på ditt get eller något af de dinas hufvud, så skall hon tråla i ovansklig glans genom kommande tider ch för sena slägter förkunna din ära, fast hon