Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 juni 1870, sida 3

Blandade ämnen. En olycklig hosintendent. Från hufvudsta den skritver en korrespondent till Nerikes Allehanda: Tvifvelsutan erinrar ni er, att Ladugårdslandskyrkan för några få år sedan grundligen restaurerades och försågs med torn m. m., hvilket arbete utfördes af hofarkitekten M. till församlingens stora belåtenhet. Man ville gerna gifva denna belåtenhet ett materielt uttryck, och man trodde att hr M. skulle finna sig bäst belåten med en orden eller en vacker titel. Om ordensaffären mötte hinder, vet jag icke, men säkert är, att hr M. kort derefter satte på sin dörr en ny skylt, hvarpå prunkade den nyförvärfvade titeln: ,hofintendent. Så långt var allt godt och väl. Men nu ville ödet, att det redan förut fanns en annan hofintendent, som sannolikt betraktade den nye hofdignitären med sneda blickar och varrade honom att skriftligen vända sig till K. M:t genom riksmarskalksembetet med en underdånig begåran att få — bära hofintendentsuniformen. Onekligen var en sådan anhållan högst ovanlig, men så blef svaret derpå icke mindre förvånande, ty K. M:t täcktes, så otroligt det än låter, afslå densamma. För att öka det besatta i saken bör icke glömmas, att den nye hofintendenten redan hade hunnit skaffa sig den till hans nya värdighet hörande uniformen, som han nu har svart på hvitt på att han icke får begagna, och för hvars anskaffande han med glädje utgifvit några hundra riksdaler; och den olycklige mannens lif förflyter nu under bekymmersamma öfverläggningar med vänner och bekanta rörande lämpligaste sättet att få det förbud annulleradt, som Dan genom sin oerhörda blunder sjelf ådragit sig. Franska jordbruket och den kejserliga regimen. Hr Bernard Lavergne, f. d. representant för Tarn och enligt ,,Journal des Economistes en man med god iakttagelseförmåga, är af den åsigten, att de franska bönderna vid senaste omröstningen haft tankafne afgjordt fästa på sitt materiella intresse. De äro ötvertygade att kejsardömet riktat dem och hysa sina tvifvel i afseende på de följder en törändring kunde medföra. Han yttrar: Bonden skall rent ut säga er: Vi sälja ju våra lifsmedel fördelaktigt; oxar, kor, kalfvar, får och fjädersän betinga höga pris; ingen annan regering har drifvit upp dem så högt. Det är ingalunda gifvet, att vi skola göra bättre affärer under en annan regim. IIr Bernard Lavergne tillägger vidare, att Napoleonslegenden icke längre utöfvar något inflytande bland bönderna. Den är fullkomligt död, säger han, och det enda bonden haft för ögonen, då han röstat för sin regerings politik, är hans eget intresse. Till stöd för hr Lavergnes iakttagelse anför ,,Journal des Economistes en historia från en annan trakt af Frankrike. I en bygd inom juradepartementet hade nemligen en person hittat på att utsprida följande upprop: , Vårt departements förnämsta produkter äro obestridligen vin och ost. Betrakta Ws:de jemförelse mellan saluprisen 1870 och 818: 1870 (kejsardöme): Ost, pr 100 kilogrammer, 130 francs; 1848 (republik): Ost, pr 100 kilogrammer, 60 å 70 francs. Vill ni sälja er ost till 60 franes pr 100 kilogrammer? — Rösta då nej. Vill ni deremot fortfarande sälja den till 130 francs, — så rösta ja. Kom ihåg de 45 centimerna! De sista orden äro en anspelning på procentförhöjningen i de direkta skatterna under republikens finansiella betryck 1848, så att det uteslutande vädjas till bondens materiella intresse. Girigbuk. I trakten af Wologda i Ryssland afled nyligen en bonde, som före sin död meddelat sin sista vilja till sina närmaste, men dervid alldeles förtegat om sitt ganska ansenliga kapital, vars tillvaro familjen dock hade reda på. Man sökte öfverallt, men fann penningarne ingenstädes. Då presten anlände till likbegängelsen berättade man om de fruktlösa spaningarne. Presten begärde få läsa den aflidnes yttersta vilja, och då han der kom till en punkt, som bestämde, att den aflidne skulle iklädas sina nya stöflor, lät han undersöka dessa, hvilka för öfrigt redan voro påklädda liket. Man fann då i dem gömda femtio 100 rubels premieobligationer. Dessa sedlar hade bonden, några dagar innan han kände sitt slut Ikas, tillhandlat sig mot sparadt klingande mynt, ör att sålunda lättare kunna taga skatten med ig till en arnan verld. Shämttidningen Figaro uppräknar på fölande sätt sina kolleger i Paris. La France å son Reveil voyant les souffrances du Peuple en apelle au Pays et consulte VOpinion nationale; le Peuple frangais, intelligent comme Figaro et brave omme un Gaulois, brise ses entraves et devient tonstitutionnel. II decrtte MElecteur libre, la Reforme, le Droit et VEgalite. Ceest le plns grand lEcenement du Siecle. Le Progräs marche avec e Temps, mais pendant que les Debats retensent å Ja Tribune du Parlement, que la Presse voile les abus å la Nation, Vennemie menace la Patrie, alors le Public salarme, VUnim sttablit, a Cloche sonne le tocsin, les tambours battent le Rappel et nos invincibles phalanges chantent la Marseillaise å la barbe de TU Univ:rs et promtlent devant le Monde le drapeau de la Liberte.