Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1870, sida 3

lor af 1572 omnämndt ,,ett nytt yrke, tidningsskrifvarens. Dock finnas i arkiverna förvarade gamla blad, som hafva karakteren af tidningar och icke af diplomatiska rapporter, förskrifvande sig så långt tillbaka som år 1554. Orterna, hvarifrån de äldsta tidningar utgingo voro Rom och Venedig. De romerska tidningarne fingo den snabbaste spridningen, hvartill väl deras fria, ofta tygellösa språk var anledningen, hvaremot de venetianska, i enlighet med Lagun-stadens försigtiga, strängt disciplinerade väsen, voro hållna i en allvarlig, hofsam ton. Partiväsendet i Rom, kardinalernas intriger, hatet och afundsjukan mellan de furstliga familjerna, missbruk och våld af alla slag eggade de vid smädeskrifter vänjda till bitande anmärkningar och elakt skämt. Thomsons patent-ångvagn och ångomnibus. Enligt meddelande i ,,Times efter tidninger ,, The Scotsman har R. W. Thomson i Edintursh löst uppgiften att med ånga framdrifva en vagn i hvilken riktning som helst utan fara för passagerarne eller för trafiken på gatorna. ,,En ny sera i lokomotionen har begynt med hänseende till trafiken på landsvägar och gator, säger ,, The Scotsman. Ett prof med detta nya fortskaffningsmedel anstäldes helt nyligen på Edinburghs gator och aflopp särdeles väl. I omnibusen åkte borgmästaren i Edinburgh, åtskilliga af magistratens medlemmar och många andra af stadens notabiliteter, inalles öfver 50 personer. Mycket folk bade samlats för att se den nya ångvagnen. Omnibusen gick uppför den branta Leith-gatan, svängde om med större lätthet än en häst kunde göra det, och färdades med den största säkerhet bland de andra åkdonen. Meddelaren försäkrar, att hvarje ångvagnens rörelse låter reglera sig som ett urverk. J. W. Marshall, den man, som först upptäckte guld i Kalifornien, och som nu är gammal och fattig, kommer att göra en resa genom nämnde stat, för att gifva ett antal föredrag, hvarvid han ämnar berätta sitt lifs historia och de omständigbeter, som föranledde honom att upptäcka guldet vid Sutters Grove 1848. Statens legislatur anslog 100 dollars pr månad för honom förliden vinter, men guvernören vägrade att underskrifva billen. (Am.-BL). Sluga hästar. I , Borås Tidning läses: I en prestgård, bär i trakten, bodde för ej länge sedan en kyrkoherde, som gjorde sig mycket känd för sina ystra hästar och vådliga färder. Namnkunnig för mycket annat var han det ej mindre för sitt ojemna lynne, men ingen hade större erfarenhet och smärtsammare ,intryck deraf än hans hästar. Genast vid stalldörrens öppnande begrepo hästarne om det ,,osade katt, (han talade då alltid högt för sig sjelf), och det blef ett stampande, som förvånade den med hästar och husbonde obekante; men var det åter väl — de smektes dock aldrig — så räckte ej 3 kannor hafre för hvarje gång till för hvardera hästen. Om sommaren, men naturligtvis aldrig utom då full vänskap rådde, blefvo de till och med inbjudna på sjelfva gården å gröngräs. Antingen voro dessa måltider de bästa eller ock tyckte hästarne att tiden mellan bjudningarne blef för lång, eftersom de lärde sig att ,,med näsan begripa hvar klinkan satt och att lyfta upp den. Vid sådane tillfällen voro de ej mera välkomna än objudna gäster i allmänhet äro, men fingo dock fortare, än sådane vanligen göra, återvända. Nu hade emellertid hästarne flera gånger försyndat sig, och paradiset var stängdt, ty en trähank var gjord, som hvar och en genomgående hade att träda öfver de sidoslåar, hvilka möttes i öppningen af båda portarne och som genom hanken och klinkan sammanhöllos. Olycklig den portgenomgångare, som ej hängde hanken härpå, ty bästarnes herre hade sina 2 fönster straxt bredvid och — att springa var för den gången den enda räddningen. Denna hank blef ändock en orsak till mångas oskyldiga anklagande och afstraffande, ty enär den hängde på stakettet, då porten var öppen och hästarne åter inne, så var påtagligt, att den sist genomgående glömt hanken. andtligen efter mycket ,,moless och sedan flera oskyldiga med utseende af trovärdighet berättat, att hästarne sjeltva bjelpt sig in, så sattes vakt af flere personer, som samtidigt nu åsågo huru Ölen lyfter af harden och hänger den bredvid å stakettet, medan Belly biter i klinkan. Nu upphörde gästabuden helt ech hållet, ett bart huggande svärd — en krok med haspa på insidan af porten — stångde för alltid ingången till det efterlävgtade paradiset. EEAÄ LT DT STOMI Brnan fö LAR on bene