Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1870, sida 2

kyrkans åtskiljande, enär Rom gjort detta oundrikligt. Förbindelsen de begge regeringarne emellan skulle upphöra, och likaså de franska truppernas occupation af Kyrkostaten, emedan en sådan makt, som påfven eftersträfvar, är oförenlig med den verldsliga makten. Frankrikes ambassadör har här uttalat dessa varningar och försäkrat kardinalen-statssekreteraren, det han har befallning att icke vidare göra något, som kunde uppehålla sakernas gång. Antonelli lärer svarat, att han betraktade saken på ungefar samma sätt, men att han dervid kunde ingenting åtgöra. Naturligtvis tror man i Rom ännu alltjemt, att den nuvarande franska regeringen icke är stark och fast nog för att utföra en politik, som mera är i prins Napoleons, än i kejsarens anda. En brochyr med titeln: ,, Huru det tillgår i konciliet, har nyligen utkommit i Paris och väckt ett ofantligt uppseende. En ny ,stridsskrift, som förmodas hafva biskop Dupanloup till författare, och som tryckes i Neapel under titeln: ,,De Punanimit morale necessaire dans les concils, väntas med otålighet. Den förstnämnda brochyren betecknas af Veuillot som ett v5afskum af gadlöshet; från mera opartiska håll försäkras, att allt, hvad deruti yttras, är fullkomligt öfverensstämmande med sanningen. Justitieministern sysselsätter sig ifrigt med de juridiska reformer, om hvilka han talat i det bekanta öppna brefvet till kejsaren. Till grund för sitt arbete lärer han lägga en af honom länge hyst plan att söka åstadkomma enhet i kriminallagstiftningen för hela Europa. ,Gazette de France vill veta, att det första möte, som la haute cour de justice skall hafva i frågan om attentatet mot kejsarens lif, troligen kommer att blifva mycket stormigt, enär de anklagades advokater ämna protestera emot, att jurymännen väljas ur generalråden, enär medlemmarne deraf genom sina lyckönskningsadresser till kejsaren visat, det de icke intaga någon opartisk ståndpunkt i frågan. I lagstiftande församlingens möte den 8 dennes framkom Raspail med en af honom länge omtalad interpellation angående de — efter hans förmening — oberättigade straff, som krigsministern Lebocut hade ådömt några elever af militärskolan i S:t Cyr och af den militärmedicinska skolan i Strassburg samt flera korporaler och soldater af garnisonen i samma stad, för det de röstat nej vid plebiscitet. Det sätt, hvarpå den gamle mirakeldoktorn motiverade sin interpellation, gaf anledning till mycken munterhet. Ilan beträdde talarestolen med en stor lunta dokumenter, bref och tidningar under armen, och började genast att klaga öfver det barbariska och omenskliga sätt, hvarpå solda-! terna icke blott nu blifvit straffade, utan på hvilket de i allmänhet — dresseras.! I kasernerna, så påstod han, lärde de endast dagdrifveri och glömde allt, som för en menniska var hederligt. Presidenten Schneider och krigsministern protesterade mot detta yttrande, som af Raspail rättades derhän, att , hvarje fransman af naturen vore hederlig, endast han blef rätt handledd. Talaren framkom derefter med sinu bevis, hvilka utgjordes af skrisvelser och telegrammer från åtskilliga garnisonsorter, en del tidningsartiklar och särskildt en adress med 217 underskritter från elever af den militär-medicinska skolan i Strassburg. Det straff, som åtskilliga med-! lemmar af samma skola och af garnisonen blifvit ådömda, bestod förnämligast uti inspärrning i fuktiga häkten. Raspail sade sig icke kunna fördraga att se, det menniskor behandlades som ,,vilda djur; han skulle med första förelägga lagstiftande församlingen ett förslag om , militärdisciplinens sullkomliga afskaffande. (Allmänt skratt). Raspail sade sig vara likgiltig för församlingens löje; han visste, att en gång i framtiden skulle hela Frankrike stå på hans sida. I den gamla republikens tid, då Frankrikes armåer voro oöfvervinnerliga, hade man icke känt till den nuvarande disciplinen. (Nytt skratt). Krigsministern Leboeuf upplyste i korthet, att ingen soldat eller korporal hade någonstädes i Frankrike blifvit straffad, för det; de hade röstat nej, utan uteslutande emedan de hade öfverträdt förbudet mot deltagande i offentliga politiska möten, och emedan de hade håjt upproriska rop samt uppmanat sina kamrater till förakt mot regeringen. I Strassburg hade denna agitation utgått från eleverna i den militärmedicinska skolan, till hvilka några hundra soldater af garnisonen hade anslutit sig. Af eleverna hade tre blifvit förvisade från skolan; af korporalerna och underotficerarne hade 15 blifvit ådömda disciplinärstraff. Detta hade varit allt! Hvad Raspails förslag om afskaffandet af all disciplin beträfsade, gjorde det krigsministern mycket ondt, att han ej kunde dela! den ärade deputeradens åsigter. (Skratt). I den gamla republikens armer hade disciplinen emellanåt , gått nedifrån uppåt. Soldaterna sköto sina officerare, då de voro missbelåtna med dem — utan tvifvel ett mycket demokratiskt bruk. Men re