Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 juni 1870, sida 2

här och der ligga leroch gips-modeller 0. s. v. Ett kabinett upptages af samiljporträtter tillhörande nuvarande egarinnans förfäder: de adliga ätterna Palbitsky, Ungern von Sternberg, m. fl. I närheten af Äs ligger Winksberget, hvarest förr lära funnits lemningar at en gammal riddarborg, hvarjemte talrika fynd af stenyxor m. m. påträffats i omgifningarne. Ifrån ofvannämnde egendom förer vägen till Fogelsta, som eges af grefve C. G. v. Diiben, och Gimmersta, tillhörigt baron C. E. Bonde. Båda dessa possessioner äro kända för det utmärkta sätt, hvarpå jordbruket skötes. Å Gimmersta, som har ett herrligt läge vid sjön Öljan, är en vacker och väl vårdad vapensamling. Sjelfva manbyggnaden å ofvannämnde egendomar erbjuder deremot ej något af synnerligt intresse hvarken till sitt inre eller yttre. En annan större egendom här i trakten, Julita, likaledes belägen vid den romantiska sjön Öljan, och som eges af enkefriherrinnan B. Palbitsky, är väl värd ett besök. Det är historiskt bekant allt sedan Gustaf Vasas dagar. Här föddes Carl Carlsson Gyllenhjelm, och sägnen vill äfven veta, att Erik XIV här första gången såg dagens ljus. I äldre tider har Julita varit kloster, hvilket indrogs af Vasadrotten. Ännu synas inmurade uti byggnaden tvenne bönpallar och en sten med inskription, häntydande på klostertiden. Härifrån styra vi nu kosan till Ökne, tillhörigt landshösdingen i Örebro län friherre Åkerhjelm. Sjelfva hufvudbyggnaden (ett större trevånings stenhus) imponerar endast genom sina betydande dimensioner. Byggnaden omgifves af en låg klostermur, ty äfven Ökne har i en forntid varit kloster, hvarom ännu i dag talar en på andra sidan om sjön belägen egendom Abbotsnäs, å hvilken abboten lärer residerat. Sägnen vill veta att en väg fördeinunder sjön till klostret. Ökne kan utan öfverdrift jemföras med en väl skött engelsk ,farm. I dess med nutidens fordringar uppförda ladugårdsbyggnad uppfödes en slagtboskap, som är af den beskaffenhet, att helt säkert de högsta priser derför kunna betingas å marknaden i verldsstaden. Under färden till dessa olika ställen bar man tillfälle att beundra den herrliga natur och den yppiga vegetation, som här råder. Bördiga åkerfält synas så långt ögat når; bakgrunden bildas af höga och majestätiska granskogar, nu stående i sin herrligaste fägring, och lummiga björkskogar, uti hvilka den bevingade sångarskaran fyller luften med sitt qvitter och sin sång. I de leende dalgångarne ses allmogens hem, fryntliga och inbjudande; å fälten betar den nyligen utsläppta boskapen, följd af vallhjonens spanande blickar. Härtill kommer att årets grönska berättigar till de bästa förhoppningar om en stundande god skörd och att skogarne, sedan den nya jagtstadgan börjat tillämpas, hafva tillgång på vildt samt att elgen ofta ses i stora hopar — allt bilder ur naturen, som äro både anslående och värdefulla för fosterlandsvännen. Bland monumentala konstverk inom länet är Floda kyrka det mest anmärkningsärda såväl för sin ålder som sitt byggnadssätt och sina minnen från katolska tiden. Oaktadt jag varit i tillfälle att göra tvenne besök i den åldriga helgedomen, vågar jag dock ej inläta mig uti någon redogörelse öfver densamma, utan hänvisar i stället ärade läsare till en nyligen at doktor Hildebrand utgifven beskrisning af nämnde kyrka. Såsom bevis på hvilken betydelse den gamla tempelbyggnaden har för vänner af våra fornminnen omtalas ännu i trakten ett besök som H. M:t konung Karl XV gjort förra året i sällskap med åtskilliga fornforskare och konstnärer, samt huru en mäkta rik brukspatron inom länet, hr Lars X., velat på egen bekostnad bestå församlingen en ny kyrka i stället för den, enligt hans förmenande, numera olämpliga helgedomen. Samtalet mellan konungen och den rike brukspatronen, som lefver i friskt minne hos befolkningen, tager jag mig friheten att citera, emedan det är ganska karakteristiskt. Det anföres sålunda: Konungen: Tycker du ej att det vore synd att förstöra de här? (pekande på takoch väggmålningarne). X: Åh, inte kan jag se något vackert i de der gubbarne. Konungen: Åh, kära Lasse, nog äro de vackrare än du alltid. Resultatet blef också att kyrkan fick stå qvar och erhöll statsanslag såsom bidrag till dess framtida underhåll i oförderfvadt skick. M. R. UTRIKES, ÖSTERRIKE