Edwin Droods hemlighet.) Af Charles Dickens. Ökversättning af Sigfrid Nyberg. — Miss Brobitys hela varelse, unge man, var djupt genomträngd af beundran för Anden. Hon vördade Anden, som yttrar sig eller, som jag säger, bländar genom en vidsträckt verldskännedom. Då jag begärde hennes hand,-gjorde hon mig den äran att blifva så öfverväldigad af en slags bäfvan, att hon endast förmådde yttra de två orden: ,O Du! — afseende mig. Hennes klara, blå ögon voro riktade mot mig, hennes nästan genomskinliga händer voro hopknäppta, en blekhet spred sig öfver hennes markerade anletsdrag, och ehuru uppmuntrad att fortsätta, förmådde hon ej yttra ett enda ord mera. Jag afstod den parallela anstalten mot enskildt kontrakt, och vi tu blefvo så nära ett som kunde väntas under dessa omständigheter. Men hon kunde aldrig finna, och fann aldrig ett tillfredsställande uttryck för sin måbända alltför höga tanke om mitt förstånd. I sista ögonblicket (tillfölje af försvagad lefververksamhet) tilltalade hon mig i samma oafslutade ordalag. Mr Jasper har tillslutit sina ögon, då auktionistens röst blef allt djupare. Han öppnar dem nu hastigt och säger, i samklang med den djupa rösten: ,Ah — ) Se H.-T. N:o 125.