Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 juni 1870, sida 3

Blandade ämnen. Tillrättavisning. Fredrik II i Preussen under en sjukdom sig af sin kammartjenare före läsas aftonbönen och välsignelsen. Då denne kon till de orden: ,,Herren välsigne och bevare digIlerren välsigne och bevare ers ma jestät. — , Läs rätt, din slyngel, afbröt Jhonon gen, inför vår Ilerre Gud är jag en lik: stor hundsvott som du. Buktalaren Com Likasom för längesedar monsicur Alexander utmärkte sig i Frankrike, si har under sednare åren hr Comte från Schveij allmänt väckt beundran, men ofta förargelse, ge nom sitt baktaleri. Det höll t. ex. på att händhonom i Freiburg för nägra år sedan, att blifvlefvande kastad i en glödgande ugn. Bland andrlöjliga påhitt han hade, berättas följande: En dag träffade han på landsvägen en bonde som red på sin åsna. Plötsligt började åsnan på att tala, och sade: ,,fort utaf med dig; nu har jag länge nog dragit på dig, nu är det min tur at rida. Bonden sprang utaf i största törskräckelse trodde att hin farit i åsnan och lopp så fort hal orkade hem igen. En gång befann han sig på resa i en diligens som skulle till Grenoble, då plötsligen de resand trodde sig anfallna af röfvare, ty man tillropade att stanna. Förskräckelsen blef allmän och hva och en tog fram sin börs. Buktalaren tog då ndras och sin egen och räckte dem genom vagns nstret, liksom för att lemna dem åt tjufvarne Morgonen derpå lemnade han åter till de plun drade resande sina portemonnaier, samt nödig för klaring. Han gick en annan gång öfver torget i Rumilly der just då var marknad. Han mötte då en bond gumma, som kom dragande med ett par stora gri sar. ,Hvad kostar grisarne? frågade Comte gum man. — , Femtio francs blef svaret. -— För myc ket sade Comte och fortsatte ,jag skall frägdem sjelt. — ,,Ah, sade gumman stött, ,hal herrn någonsin hört en gris tala? — ,Ja, jag skall fråga dem, sade Comte och tog den ent grisen i örat, som då tydligt tramgrymtade orden Gumman ljuger, vi ä inte värda mer än 10 francsGumman var nära att dåna af förskräckelse, ocl trots alla buktalarens förklaringar, lemnade hor både grisar och penningar i sticket. En annan gång åter stod Comte en afton i Gent invid räcket af den kanal som här utmynnar : Schelde. Rätt snart höras klagotoner från en olyck. lig matros, som fallit i kanalen, och ropar på hjelp. Inom några ögonblick samla sig 50 perso. ner, som alla fråga: synes han? Matrosen ropal på bränvin, för att styrka sig; redan tre timmar hade han sutit inklamd mellan två stenar. Til loppet på menniskor blef allt större. Man bryter ned stängslet. Hans rop höras ännu och han bei att få ett tåg ned till sig. På en gång höres hans röst från annat håll. IlIan säger sig vilja gå upp på ett beqvämare ställe. IIopen ökas till flera hundra personer, som ila ned åt Schelde, der ropen höras än till höger än till venster. En hade tt hans händer, en annan hans ben och en tredjt hans hufvud. Så verkar inbillningskraften! Buktalaren begagnade nu ett gynnsamt ögonblick och smög sig bort. En hägring visade sig den 20 Maj i Ostende Man såg kusten vesterut förlängd i ett oöfverskådligt fjärran och igenkände tydligen dunerna. bryggorna, ja, till och med pålverken i den två och en half mil aflägsna hamnen Nieuport, samt på 6! mils afstånd staden Dunkerque och de husvudbyggnader. Från Dunkerque och utåt aftecknade sig tydligt en lång linie af hvita duner. hvars bugter och våslinier man tydligen kunde urskilja; hela linien liknade en jättelik sandbank lastad midt öfver kanalen vid Pas de Calais. Ett klart solsken gaf åt detta underbara skådespel de lifligaste färger. Vädret var vackert och lugnt, vinden svag nordost. Framemot klockan 5 på eftermiddagen såg man på höjden at dinen mellan Lombartzyde och Nieuport liksom en väldig svart pelare uppstiga. upptornad af moln och liknande en svart rökpelare vid en eldsvåda, men fullkomligt lodrät och regelbunden. Snart upplöste den sig dock åter i små svarta molntappar, som bildade en lång molnstrimma vid horisonten. Straxt efter klockan sex atspeglade sig på himlen alla de fartyg som på en vid omkrets af hafvet voro synliga, liksom äfven de som lågo på redden, så att himlen syntes vara förvandlad till en gigantisk spegel.