IIöglunds gård, Majorna, redikas kl. 6 e. m. Från Danmark. (Korrespondens till Ilandelstianingen.) Köpenhamn den 8 Juni 1870. Ministerkrisen. Rörelsen är slut och lugnet har åter inträdt. De skummande böljor, hvilka i liflig strid brötos mot hvarandra på det upprörda politiska hafvet, ha återgått till sitt dagliga, enformiga sqvalpande, och stormen är således öfverstanden för denna gång. Det är länge sedan en ministerkris till den grad satt sinnena i rörelse, som den nu försiggångna. Danmark har sedan sin fria politiska författnings införande 1848 haft såder omkring 65 mer eller mindre fullständiga ministerombyten, och det är fördenskull ej så underligt, att vanan blifvit andra naturen och att man tager den saken helt lugnt. N. N. har afgått som inrikesminister, och vi ha fått M. M. i stället, är en underrättelse, som ej brukar sätta folk i synnerlig rörelse, isynnerhet om M. M. är ett af de kuranta namn, som man är vand att sätta i förbindelse med ministerposter. Följden häraf är också, att det finnes ett mycket stort antal personer här hemma, isynnerhet i Köpenhamn, som vida bättre känna namnen på den franske eller preussiske inrikesministern än på desses danska kollega. Hejda en man på gatan, grip honom i armen och fråga honom: , Hur heter vår inrikesminister? och efter något funderande skall han i 10 fall bland 20 svara: ,Jag tror, att ban heter X. Denna gång var det emellertid annorlunda. Hela staden var i rörelse; man diskuterade och politiserade 1 hvarje familjekrets och på hvarje kaft, och orden ministerlista och , ministerkrist voro på allas läppar. Nu bar rörelsen visserligen lagt sig; man märker på sin höjd några svaga efterdyningar, men det kan likväl ännu ha sitt intresse att kasta en återblick öfver hela rörelsen och se, hvilka krafter den satt i verksamhet. Man kan väl egentligen antaga, att det var general Raaslöffs utträde ur ministören, som gaf första signalen till de derefter inträffade händelserna. Såsom flera gånger i dessa bref omnämnts, var ministeren Frijs redan för lingesedan ledsen på maktens börda, och då med Raaslöffs utträdande dess på en gång populäraste och mest energiska medlem bortgick, kände den sig åter svag samt lät otvetydigt förstå, att när riksdagen vore slut, ville äf. ven ministeren afsluta sin nära femåriga verksamhet. Efter Raaslöff öfvertog derpå, som bekant, grefve Irijs försvarsministeriernas portföljer, och det var hans hållning under finanslagens diskuterande i folkethinget, som medförde krisen. Vid inanslagens sista behandling vägrade folkethinget att uppfylla de båda bestämda fordringar, som ställdes på detsamma från krigsministerns sida, nämligen begäran om örstärkningens inkallande och om batalonernas komplettering till full styrka geom användandet af sjunde årets manskap vid innevarande ärs lägeröfningar. Då inanslagen kom till landsthinget, insatte letta emellertid ånyo, med öfvervägande najoritet, bevillningen för dessa båda poter. När en sak varit underkastad de renne lagenliga behandlingarne i båda hingen, utan att enighet mellan dessa cunnat ernås, återsändes densamma till let första thinget, för att der undergå en nda behandling, hvarefter den kommer ill det andra thinget, der den behandlas å samma sätt. Är enighet ännu ej upp;dd, nedsättes derefter ett gemensamt utkott, bestående utaf medlemmar af båda hingen, och dettas beslut förelägges derpå ter thingen. — Sedan landsthinget antait de ofvannämnda bestämmelserna, unlerkastades finanslagen den föreskrifna nda behandlingen i folkethinget, hvilket mellertid med en envishet, som visserligen j är alldeles fremmande för thinget, men om här var så påfallande, att den tydigt nog hade sin grund i andra motiver n blott och bart intresset för bestämmelerna, med 57 röster mot 42 förkastade örslagen. Dermed var ministerens dödslom underskrifven, och samma dag inenmade den till konungen sin afskedsanökan. Frågar man nu om anledningen till folethings-majoritetens uppträdande i denna ak, kan det väl för det första antagas, tt den resonerat på så sätt, att om miisteren i alla sall ämnade asgå vid riksagsmötets slut, betydde det ej särdeles, AFfsjefhran Frjje han Ina cC..: