TMLIUNA. I Newyork har hållits ett möte, som äfven bevistades af indianhöfdingar, och som hade till ändamål att energiskt understödja presidenten Grants fredspolitik i afseende på indianerna. Ett bref från senatorn Cox, i hvilket han utvecklade presidentens menniskovänliga åsigter, gjorde ett mycket gynnsamt intryck. I slutet deraf heter det: Man har numera godt hopp om att få i år slippa krig. Red Cloud och andra indianhöfdingar, hvilka varit gränsernas förskräckelse, ha lofvat att komma till Washington, och kunna de under sin dervaro tå faktiska bevis för, det nationen är besluten att hålla sin tro och lofven, i st. t. att frigöra sig från heligt afslutade fördrager, kunna vi med rätta hoppas goda soljder af detintryck, som nationens makt och storhet hos dem skola framkalla. . På förenämnde möte höll en irokeshöfding ett tal, som är förtjent att framhållas. Han yttrade nemligen: Det är, som om två eller tre dåliga menniskor ginge från denna stora stad till den stora staden Philadelphia och der dödade två eller tre personer, och den stora staten Pennsylvanien droge med kanoner mot denna stad och läte hela folket lida. Det är, som om en stor stat komme öfver hafvet till den stora staden Newyork och sade: I måsten lemna Edra hus och Edra vackra trädgårdar, Edra fåder äro begratda här, men I måsten draga härifrån. O, huru tungt skulle icke detta kännas för hvarje hjerta! Jag påminner mig huru år 1838 mitt folk bebodde ett skönt land i Georgia och Tennessee, der strömmarne flöto genom gröna dalar och foglarne sjöngo ljufligt; men en dag blefvo vi angripna och med bajonetter drifna vesterut. Likasom den store Guden haft förbarmande med Eder, så hafven förbarmande med oss och lemnen oss det hem, i hvilket vi under så lång tid blifvit beskyddade. — NEUE REASON )