den ryktbara koalitionen mellan de stora och de små bönderna. Kort efterät — den 6 November 1865 — bildades ministeren Frijs, men det fanns i denna ingen portfölj för J. A. Hansen; endast de stora, men alldeles icke de små bönderna voro t representerade deri. Detta var visserligen så en stor dekontityr för J. A. Hansen, tylr denne begåfvade man, som från en ringa 5 samhällsställning — skomakare i Rudkjöti bing — genom egen flit och ihärdighet 4 arbetat sig upp icke blott till en af thint gets politiske ledare, utan äfven till en af 8 dess skickligaste och inflytelserikaste medf lemmar, har otvifvelaktigt gjort till före1 mål för sin äregirighet att få intaga enla plats på ministerbänken, vore det ock t blott för en enda dag. Dekonfityren födde so i hans sinne en viss bitterhet mot minit stören, som ej försvagades genom dennas p uppträdande mot det af honom i år ini gifna fästelagförslaget och som dessutom yu erhöll ökad näring genom den föga glädje,.. Oktoberföreningen, hvars vice ordförande p han är — medan ordföranden är en af u de ,store, länsbaronen Zytphen-Adeler a — beredde honom, isynnerhet i landsthind get, der koalitionen ideligen gick itu, i det godsegarne och de national-liberale t. ofta slöto sig tillsamman. Det tycktes sålo uppenbart, att om ministören nu nödgadeslu afträda, hade konungen endast en chance 0 ir att bilda en ny, nemligen — att häng ända sig till honom och hans politiska y vänner, och i denna åsigt styrktes hanin isynnerhet utaf en af thingets yngre medlemmar, folkethingsmannen från Veiles d 2:dra krets, läraren Berg, en riksdagsman, k 8 utmärkt genom någon duglighet, mycken a taltränguhet och en omätlig inbillning om si sig sjels, hvilken likaledes hyste den sä-)F kerligen för alla andra än honom sjelf i h hög grad komiska tanken att skola kom-d ma att intaga en plats i konungens råd. i IIuruledes bärpå, efter hållandet afsf. mångsaldiga partimöten, slaget blef fördt; i huruledes ministeren upplöstes; huruledes k. den nya ministören efter mycken ansträng-k. ning bildades, torde läsaren allaredan (5 känna, och det kan derför här förbigås. e Såsom ett väsentligt bidrag till bedöman-f. det af förbållandena må endast framhållas ! m den adress, som folkethingsmajoriteten in-m emnade till konungen, då, sedan ministören tagit afsked, rykten började cirkulera om, att riksdagen skulle upplösas, och il: hvilken desse herrar så till sägandes rekommenderade sig sjelfva till de vakanta platserna. De bedragna förväntningarne vid den nya ministerens bildande voro derför ofantOo! liga; samma dag som denna sistnämnda! m inträdde i tolkethingssalen, kunde man på R några solkethingsmäns ansigten se rentaf!m spår af sjukdom, och då en hoppfull yng-mn ling en gång skall ha fått äkomman st röda hund af olycklig kärlek, ligger väll ej heller något osannolikt i, att en folke-!st thingsman kan så ondt i magen af gicka-m de ministerförhoppningar. Det var ickelni blott harmen öfver, att män sådana som D Hall, Fenger och Krieger åter skulle kom-! se ma till rodret, som gjorde partiet ursin-st nigt; det var lika mycket förargelsen öf-sl ver, att dessa skulle inkomma i ministeren li just genom tillhjelp af de små böndernas be allierade, genom godsegarne, och om man ve vill bilda sig ett begrepp om den harm, iu, den nya ministeren väckt, behöfver man k: blott läsa de ,folkliga organernas uttaanden eller lägga mirke till de yttran-fei den, som framkommo vid Oktoberförenin-hi. sens grundlagsfest i Raunstrup skog. Ett ra af partiets ,enfants terribles, den 1Ikt-N are smeden Sören Jensen från Rude, t. d. st agstiftare och representant i solkethinget st ör den valkrets, hvilken konseljpresidenfö en nu representerar, talade nemligen all-ta leles oförbehallsamt om de nedrige tro-de öse, hvilka svikit J. A. Hansen, så att lin an ej blifvit minister, begagnade allt an-ej vat än smakfulla yttranden om Hall, Fen-m ser och Krieger, samt kulminerade slutsä igen i ruset af sin inspiration med att lir itbringa en skål för konseljpresidenten k srefve Holstein-Holsteinborg, under den oc örutsättning, att han , skulle köra ut de m re nämnde ministrarne samt genom att u. undanpeta en i sender och få in en i! på ender erhålla andra, som voro mera efm er Sören Jensens hufvud. Ab hoc uno vil lisce omnes. fr: Till slut endast ett par ord om den !fö nan, som bildat den nya ministören och! su åsom dess konseljpresident äfven gifvit or len namn, grefve Holstein-Holsteinborg. lä losjägmästaren, länsgrefven Ludvig Henrik ; 50 Jarl Herman Ilolstein till Holsteinborg är! hy ödd den 18 Juli 1815 och blir således s uj nom kort 55 år gammal. Vid sin faders Le öd öfvertog han styrelsen öfver grefska-soö et, som omfattar I, 647 tunnland, af hvil-he a de 234 höra under hufvudgårdarne Ilol-ha teinborg, Snedringe och Fiurendal på slec jelland. Han är en liten man med ett sas ågot militäriskt utseende, hvartill det att ätt, hvarpå han bär sitt skägg, i våsent-vu g mån bidrager, med aristokratiska marit Cr och ett artigt, om också just icke väl-) ka illigt eller tillmöteskommande, väsende. he lans uttal stöter genast något tillbaka sät enom sin fremmande prägel, som härrör en eraf, att han till största delen erhällit mo n uppfostran i utlandet. Såsom politi-tju er har han just icke varit af mycken bedei delse; man har förebrått honom att han sac Ilhört nästan alla partier, och han harjatt erkligen på olika tider slutit sig än tilllvit et ena, än till det andra politiska partiet! ky! å riksdagen; men skälet härtill måstelb ock säkerligen mindre sökas i vankelmod säl ch svaghet än i ett ärligt sträfvande att kan hvarje sak träffa det bästa. Större be-delse har han såsom godsegare och i s sronom; han har ett godt namn bland sky. na bönder, är ordförande för det stora sör ungl. landthushållningssällskapet och har kat kaledes upprepade gånger varit ordföder mde vid de allmänna danska landtbruks-tid ötena. I denna sin egenskap torde han tal ikerligen med välvilja ihågkommas af alla utv e svenske deltagarne i det 11:te danska fra ndtbruksmötet, som i somras förlidet år ane ölls i Köpenhamn. Han är på det hela har get ej obekant i Sverige; han var en sbib land de danske godsegare, hvilka på sin enc d emottogo konung Carls inbjudning till d. Iriksdal, och ett par höga svensk-norska mö dnar vittna om hans vänskapliga sör-des llanda 4ill danuva bananen —