Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 juni 1870, sida 2

AL Finland, En fornminnesförening har bildat sig i Helsingfors, under professor Z. Topelii ledning. lrån Helsingfors skrifves den 3 Juni: ,Från den pya skolstyrelsens verksamhet erfar man, att ryska språket åter kommer att blifva obligatoriskt läroämne i borgareskolorna i landets södra städer. Det nästa steget blir naturligtvis att lyfta det till samma rang inom de lärda skolorna. Följden blir att detsamma, ifrån att i likhet med andra språk vara ett läroämne, som grundligt och med nöje studeras af dem, hvilka deraf äro i behof, numera åter kommer att omfattas med misstroende och ovilja, emedan man i dess obligatoriska införande ser ett denationaliseringsförsök. Statsrådet Baranoffski tillkommer hedern att, medan han stod här säsom den högste vetenskaplige vårdaren af detta språk, hafva insett den skefva ställning detsamma innehade genom att vara ett obligatoriskt läroämne, samt att på grund deraf hafva utverkat att det upphörde att vara ett sådant. Den nya skolstyrelsen har att bland de första åtgärderna under sin verksamhet inregistrera ryskans återinförande med dess förra obligatoriska egenskap. Hvilken blir väl skolstyrelsens nästa åtgärd i samma riktning? Angående årsvexten, yttrar samme brefskrifvare, torde man i allmänhet ha skäl att tillsvidare hysa goda förhoppningar. En och annan tyckes väl befara, att de sednaste nattfrosterna, hvilka väl troligen gjort något mehn åt gräsvexten, äfven skulle skadat vårsädesbrådden, men då jag hört många erfarna jordbrukare bestrida detta, så älskar jag att tro att de ha goda skäl för sin olika åsigt. Den nu inträffade mildare väderleken skall utan tvifvel gifva fart åt den nu sednast för en tid afstannade vextligheten. Man kan sålunda tillsvidare hysa den förhoppningen, att Finland åter skall välsignas med ett godt år. Den märkvärdige tjufven och rymmaren Österholm är en svensk man, såsom mar finner af följande berättelse ur hans lefnadsomständigheter, som framgått af ransakningen: Patrik Österholm föddes den 14 Mars 1825 Ilans fader, Jacob O., var skogsinspektor på Löfsta bruk i Österlöfsta socken i Upland. Patrik lärde sig i hemmet att litet läsa och skrifva, mer har aldrig gått i någon skola. Fadren dog 1836 och sonen qvarblef hos modren tills ham uppnåt 14 år, då han ingick i lära hos en snickare Pet: tersson i Gefle, der han qvarblef i 3 års tid, hvar: efter ban flyttade tillbaka till modren samt bodde tillsammans med henne tills hennes något år derefter timade död. Derpå antog han tjenst som rättare hos prosten Gellstedt (?) i Vesslanda socken i Upland, hvilken tjenst han innehade i tre års tid. Derifrån kom han till en rusthällare samma socken. Men efter ett års förlepp flyttade han till Upsala, hvarest han i 5 år var sprutslagare (2) vid akademien. — Derefter arbetade har på egen hand i snickeriyrket 4 å 5 år, derunder han blef bekant med en snickaregesäll Gertz, hvil: ken sedan blef föreståndare för Oldenburgska tänd. sticksfabriken i Björneborg och efterskref Österholm, för att göra de kända bleck-tändstickslå dorna. Med anledning häraf öfverflyttade Ö. år 1857 till Finland och anställdes vid den nämnds fabriken. År 1860 gifte han sig med brofogder Lindholms i Ultsby dotter. Denne illa kände mar öfvertalade honom till tjufnad, som ban aldrig förut begått, och nu börjades den långa rad a stölder, som gjort honom så känd och fruktad. — Tvenne gånger har ban blifvit afstraflad. Först: gången för en inbrottsstöld hos komsul Björnber; i Björneborg och andra gången äfvenledes för ei inbrottsstöld i lura-Åminne. För denna sist nämnda stöld dömdes han till straffarbete å Ka kola, hvarifrån han, såsom kändt är, rymde oci sedan begick postränet. -Hans hustru öfverga honom redan för längesedan och skall vistas Viborg. Med henne har han en son, nu omkrin, 10 år gammal, som vistas hos en slägting i Björ neborg.