NILS BOSSON STURE. ) Historisk Roman i tre delar af C. Georg Starbäck. Men då ingenting utvisade, att Nils Bosson ämnade efterkomma denna befallning, såg man tysken göra ett tecken med handen, och ett tjockt blåaktigt moln framhvirflade vid sidan om honom, och en knall hördes, som om han haft åskan ombord. I samma ögonblick susade det i luften ofvanom Iljorten, och man såg en väldig sten sväfva ötver masttoppen och falla ned i sjön ettstycke på andra sidan Hjorten. — Det är Gripen — utropade Nils — han för föglare ombord, och mig veterligt är det endast han i konungens flotta, som gör det. En viss häpnad utbredde sig dock ombord på Hjorten. Det var något alldeles nytt att finna kanoner om skeppsbord, och det kunde blifva fråga om, huruvida det var möjligt att undkomma. Ett säkert och väl riktadt skott, som träffade masten, kunde lägga Hjorten redlös för den stolta konungasnäckans bog. Detta var en sanning, som blixtsnabbt genomflög hvarje man ombord. Ett nytt moln och en ny blixt från Gripen tycktes vilja bekräfta farhågan hos Hjortens besättning. Men om ock konungsskeppet var väl utrustadt, så var det dock icke detsamma att skjuta från däcket på ett gungande skepp, som från vallen kring en borg. Detta skott visade sig vida mindre farligt än det förra. Stenen gick ett par samnar akter om Iljorlen. — Innan han nästa gång hinner få sin fögCC Se II.-T, N:o 128