UTRIKES. ÖSTERRIKE. Meningarne äro mycket delade angåend resultatet af den vesi-österrikiska ministö rens förhandlingar med representantern: för den polska nationaliteten. Under de Tagespresse, som ögonskenligen motta ger officiösa meddelanden om denna an gelägenhet, vill veta, att polackerna äre mycket belåtna med de af ministören er bjudna koncessionerna, framställer , Neuc freie Presse förhållandena i ett mycke ogynnsamt ljus. Neue freie Presse fi ster uppmärksamheten på, att eftergifterna endast angått administrativa angelägenheter, hvaremot ministören i hulvudfrågan — en ansvarig galizisk regering — lika litet gifvit efter, som den förra regeringen Huru än detta förhåller sig, så är det i hvarje fall afgjordt, att det bland czekerna råder stor förbittring öfver den behandling, som kommit deras anspråk till del. De czekiska organerna med ,Pokrok i spetsen förklara, att ,,hvarje brygga mellan dem och minisfören är afbruten. Deremot heter det i mährernas organ ,Morava, att det icke längre är skäl för dem att afhålla sig från landtdagen, såsom fallet var under den förra ministeren, enär ,,man nu torde kunna hoppas på en försoning mellan kronan och landtdagen FRANKRIKE. I lagstiftande församlingen möte den 4 dennes, då Bethmont för andra gången interpellerade angående tillåtligheten af valförsamlingar i departementerna för generalrådsvalen, synes visserligen Olliviers m nistör faktiskt hafva vunnit en seger, enär församlingen nära nog enhälligt antog den af justitieministern fordrade öfvergången till den enkla dagordningen; men en annan fråga är, huruvida denna omröstning emellertid ökat ministerens moraliska kraft och anseende. At de utförliga berättelserna om mötet synes nemligen framgå, att Bethmonts interpellation i verkligheten icke varit någon stötesten för Ollivier, utan tvärtom ett kärkommet tillfälle för att först och främst säga högern åtskilliga sanningar, samt att dernäst (för sjerde gången efter ministörens tillkomst den 2 Januari) göra en i och för sig temligen obetydlig angelägenhet till kabinettsfråga. Men just det alltför flitiga användandet af detta medel beröfvar omröstningen en god del af dess verkliga betydelse. Tidningarne medgifva, att Olliviers tal var lysande, både då han skildrade regeringens många svårigheter, och då han besvarade baron Davids spetsigheter; men de synas nära nog benägna att anse den Bethmontska interpellationen som en aftalad komedi, hvilken ingalunda belyser den egentliga stämningen i lagstiftande församlingen, eller den egentliga styrkan af det parti, som i verkligheten understödjer ministören. Sedan Bethmont i korthet och i mycket undfallande uttryck hade motiverat sin interpellation, förklarade Ollivier, att samma fråga redan förut hade varit väckt i sjelfva kabinettet af den afgångne finansministern Buffet, samt att inrikesministern då hade förklarat sig emot tilllåtligheten af valförsamlingar, enär lagen UN SvesE a MORTEN F