Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 juni 1870, sida 1

AT AT VED 01PHUU—IU.J n Stockholm den 4 Juni. h Ministeren är rekonstruerad och skall ara, såsom jag i mitt förra bref yttrade, i; en ministör De Geer utan De Geer, men ritorde i sjelfva verket blifva något ännu h betydelselösare. Redan på Måndagsmoralgonen meddelade Stockholms Dagblad en uppgift på hvilka de nya ministrarne skulle . I blifva. Huru bladet kommit öfver den uppgiften kunde man icke begripa, och man var föga benägen att sätta tro till påståendet om en Bergström och en Wennerberg. Det var isynnerhet i namnet Pergström man fann någonting shoking. es Visserligen hade man haft plebejiska namn i konungens råd, men Almqvist, Carlson Joch så vidare ser dock icke så illa ut, a I synnerhet då det sistnämnda stafvas med r i blott ett st. Bredberg, bara Berg och till och med Wennerberg kunna också . , möjligtvis gå an, fastän det finns ett skrofsligt berg i hvardera af dem, men Bergström är något mycket värre. Det är rentaf simpelt. Hr Bergström skulle visutrikesminister, och man undvek således det förskräckliga uti ,,excellensen BergIström, men det var minsann tillräckligt att man skulle få en civilminister med detta illa klingande namn. Om gärdet på det sättet uppgats, skulle man väl snart ua ministrarne Andersson (med tiåe,s!). I Pettersson (med två ,t och tde,s) och Lundström! Nej, Bergström var omöjlig, styckte man. Visserligen hade man sett senne framstående riksdagsman äfven efter riksdagens slut visa sig här, men det är icke obekant för alla åtminstone att han sitter i en komite och således har rätt att vistas i Stockholm, fastän det ej slängre är riksdag. En annan omständighet, som onekligen borde hafva väckt de mest grundade misstankar på hr Bergströms inträde i ministören, men som en allvarsam korrespondent kanske ej skulle omtala, fastän jag likväl gör det, var att hr B. helt plötsligt visade sig med — ett väl kammadt hufvud. Det bade man aldrig förr sett. flan har ett ypperligt hufvud, det veta alla som något så när följt med riksdagsförhandlingarne, men om dettas yttre vårdande har han icke bemövar sannolikt det som Dagbladet hade märkt och derför genast var framme och minister. Hade jag blifvit i tillfälle att göra samma observation, skulle jag otvifvelaktigt derom genast underrättat Handelstidninger, men enär hr Bergström aldrig tager af sig hatten för mig, så kom jag icke att lägga märke till denna vigtiga omständighet. Hr Wennerberg hade man visserligen förr tänkt på såsom en möjligtvis blifvande ecklesiastikminister, och det är väl åt det hållet hans egen håg alltid legat. Men man kunde ej gerna tro att hr Carlson skulle mot sin vilja få lemna plats tör just hr Wennerberg. Det var dock en omständighet, som åtminstone från och med Tisdagen gjorde saken misstänkt. Den dagen afreste nemligen svenska fornminnestöreningens härvarande medlemmar till Wexiö, men hr Wennerberg, ordföranden, följde icke med. Han hade tvärtom, hette det, täta konferenser med hr Carlson. Dagbladet hade dock framkommit med sin uppgift ett helt dygn före sornminnesföreningens afresa, och det var det märkvärdigaste. Skulle det verkligen vara sannt, frågade man, att de nya ministrarne voro bestämda redan innan konungen reste till Skåne? Man tviflade derpå. Dagligt Allehanda och Stockholms-Posten aftryckte Dagbladets uppgift om hrr Bergström, Wennerberg och Wern, men Aftonbladet och Dagens Nyheter iakttogo försigtig tystnad: man ville icke kompromettera sig genom att irambära ytterligare rykten till de många, som redan voro i omlopp. Jag bekänner att Handelstidningens Stockholmskorrespondent ansåg sig böra iakttaga samma försigtighet. Man kan väl vänta några dagar, tyckte vi, uti afraktande position, ty konungen skall väl en gång komma hem, äfven om han icke kom på Måndagen, som Posttidningen hade förutsagt. Konungen kom verkligen, fastän ej förrän på Torsdagen. Klockan 6 och 40 minuter for han i vagn nder Riddarholmsbron, sedan han förut passerat under en stor del af Södermalm och likaledes i vagn öfver Mälaren, allt pr jernväg från Beckaskog till Ulriksdal eller åtminstone från Skåne till Jerfva. I går begaf konungen sig från Ulriksdal till Stockholms slott och höll konselj. Resultatet stod att läsa i gårdågens Posttidning — hrr Bergström, Wennerberg och Worn voro verkligen utnämnda till respektive civil-, ecklesiastikoch finansministrar . .. quid felix faustumque sit! I dag har man sett talrika skaror af departementernas tjenstemän draga omserligen icke blifva hvarken justitieeller dat sig förrän nu för en vecka sedan. Det!. proklamerade hr Bergström såsom civil— Tt———— HO mn ——— —Uc; ———— —2 OP KK PR MR OM mA mm HA AA kring på uppvaktning. Redan kl. 8 på morgonen syntes trekantiga hattar och värjor med perlemorfästen, men i Kungsträdgården varseblef man vid niotiden en obeväpnad trupp, också stadd på uppvaktning och helt civilt, fastän ej tillhörande civildepartementet, klädd i svarta frackar. Skulle en reform redan vara införd i ,ecklesiastiken? Dessa herrar hörde nemligen till ecklesiastikdepartementets tjenstemän. Nu är man i full fart med kommentarierna. Allmänt beklagar man frih. De Geers afgäng. Åtven hans personliga fiender, de som sannolikt mest fröjdat sig åt Aaotta assägenanda af roaowarincane förnäm.