Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1870, sida 3

skeppet rätt på Hjorten. Båda fartygen seglade bidevind, och IIjorten, som var en skarp seglare, närmade sig med stor hastighet konungaskeppet och måste till och med böja något åt sidan för att undgå den breda bogen af det förra, hvilket liksom grinade illa deråt. Oron var dock på långt när ej så stor hos de nyss så glade fyra menniskorna, som den skulle hafva varit, om de känt de tilldrage:ser, hvilka satt konungaskeppet i rörelse: — I vännerfärd är han icke ute! — yttrade Hollinger — skall jag hålla upp emot honom, herre? Nils vinkade med handen, att så skulle ske, och vände sig med detsamma till Thord, bedjande honom föra ned jungfrurna under däck. Några ögonblick derefter voro de båda fartygen hvarandra så nära, att ett rop kunde höras från det ena till det andra. Ett stycke akterut syntes marskens andra fartyg, Falken. 7. Spådomen. — Hvem är höfvidsman ombord? ropade en röst från konungaskeppet, och man hörde, att det var en Tysk, som icke varit tillräckligt länge i de nordiska länderna för att lära sig deras språk. — Det är Nils Bosson — ropade denne tillbaka — och skeppet är herr Carl Knutssons, Sveriges rikets drotsetes! Ögonblicket efter sedan detta rop hunnit den tyske höfvidsmannens öron, såg man, huru det stora skeppet började vända. — Häll undan, Hollinger — ropade Nils — vi må först talas vid med konungsmannen, innan vi komma för nära. Han hade knappt hunnit utsäga detta, förr än man åter hörde tyskens röst.