Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 juni 1870, sida 2

eras medhjelpare, hvilka f. n. äro tillstädes som s! ittnen, enär deras process icke behandlas i samnanhang med processen mot röfrarne. Undersökingarne hållas i gymnasiet Varbakis rymliga sal, wars ingångar bevakas af militär, enär endast de ned inträdeskort försedda få tillträde, tillsammans ,000 personer. Redan i går på aftonen belägrade n ansenlig folkmassa byggnaden; många utländingar, sjöofficerare och damer ha skaffat sig inrädeskort för att öfvervara förhandlingarne. Äfven ministrarne och de utländska ambassadörerna förekomma. Kl. 10 öppnade presidenten mötet, och brottslingarne blefvo införda i trasiga, sönderslitna kläder, hvilka ännu buro märken af striden. Två af dem buros in, emedan de hade öppna sår på fötterna. Alla äro vilda, martialiska skepnader med asskyväckande anletsdrag. Efter uppläsningen af anklagelseakten höll statsprokuratorn ett tal, som räckte i två timmar, hvarefter mötet, på grund af den alltför stora massa folk, som strömmat till, uppsköts tills kl. 4 e. m. I dag arbetar guillotinen i Lamia, rifrån den om några dagar skall hitflyttas för att tilldela de sju förbrytarne sin lön. På ett rykte om, att den fridlöse höfdingen Arvanitis, anföraren för bandet från Marathon, hade varit sedd i Monembose på Peloponnesus, ditsände regeringen ett kompani soldater på en kunglig jakt. Öfverallt förföljas röfrarne på det kraftigaste, och man hör dagligen omtalas, att sådane blifvit dödade. Så bar den samvetslöse banditen Magiras, den ende röfvarhöfding på Peloponnesus, blifvit dödad och hans band sprängdt. Endast i norra Grekland funno i förra veckan 13 banditcheter sin död. Generalmajor Smolensk verkställer förföljelsen med en stränghet, som gör honom heder. På ön Theresia vid Santorin ha ånyo blifvit gjorda märkliga arkeologiska tynd från stenåldern under ett 80 fot mäktigt lager af lava. E AMERIKA. Engelska regeringen har ålagt sin ambassadör i Washington, Thornton, att för presidenten Grant tolka Englands tacksamhet för de åtgärder, som Förenta Staterna så beredrvilligt vidtagit för att undertrycka de seniska oroligheterna vid gränsen af Canada. Fenierna ha således — utom skammen öfver hela det dåraktiga företaget — haft förargelsen att bevittna, det deras invasion i Canada, i st. f. att stifta split mellan England och Förenta Staterna, tvertom åstadkommit ett närmande mellan dessa stater. Feniernas återtåg från skådeplatsen för deras bjeltebragder lärer varit mycket ömkligt. Enligt ett telegram från den engelske generalguvernören i Canada, sir J. Young, ha de lemnat trakten af Malone och tigga sig fram på hemvägen; en del af dem ha befordrats till Newyork på jernbanornas boskapsvagnar. Deras bagage och ammunition ha till största delen fallit i canadiernas händer.