visningens kraf, och kommer han dervid att genast sättas på prof, då regeringen nu mottagit en hemställan från riksdagen om nedsättande af en ny skolkomitVi torde ej misstaga oss deri, att likasom statsrådet W. är en för konungen behaglig rådgifvare, skall ban också komma att understödjas at den allmänna meningen, beroende det sedermera af honom sjelf att bibehålla förtroendet å både den ena och andra sidan. När hr C. F. Varn emottagit det svåra uppdraget att vara chef för finansdepartementet, så har han, efter all anledning, dermed ådagalagt en ickeringa grad af sjelfuppoffring. Utrustad med många förträffliga egenskaper på både hufvudets och karakterens vägnar, lärer hr Weern äppeligen ega den fysiska kraft att hans röst gör sig tillbörligt gällande från regeringsbänken, särdeles hvad andra kammaren angår, hvarest i öfrigt hans förutsatta förbindelser med det s. k. privatbanksintresset icke lärer komma att öka hans popularitet, åtminstone till en början. Det fordras då att ega ett starkt stöd från andra sidan, och detta lärer väl komma att bero väsentligen på det tillmötesgående, som man framförallt lärer komma att fordra af finansministern vid statsbudgetens uppgörande. Hr Weern förenar dock, med sin stora hofsamhet och skenbara undfallenhet i sättet, en orubblig fasthet vid sin mening om det rätta, och torde deri ligga icke den minsta stötestenen för hans verksamhet. Den samvetsgrannhet, hvarmed hr Weern intränger i alla detaljer af de ärenden, som komma under hans pröfning och handläggning, skall göra honom hans befattning ytterligare mödosam, och hans vänner hysa derföre icke ringa farhägor för att han skall härigenom sätta sin helsa på ett alltför hårdt prof. För Göteborg måste det vara en heder, att en man från ordförandeplatsen i stadens kommunala styrelse ingått i konungens rådkammare. Den auktoritet han här egt, och den aktningsfulla tillgifvenhet han här allmänt åtvjuter, skola följa honom såsom varma välönskningar på hans nya plats: Statsrådet Ehrenheim har icke, trots sina kunskaper, sin redbarhet och humanitet samt aktningsvärda talareförmåga, kunnat göra sig rätt gällande inom den nya riksdagens kamrar och lärer ej heller haft att påräkna tillräckligt understöd från andra sidan. Hr E. är en alltför sjelfständig man, både till sin karakter och yttre ställning, att kunna länge finna sig i sådana omständigheter, och deri ligger sannolikt anledningen till hans afgång redan innan någon efterträdare kunnat utfinnas för hans plats. Här bör ej lemnas oanmärkt, att de konsultativa statsrådsplatserna böra vinna en annan betydelse än de nu ega. De böra nemligen icke vara läroplatser för nybörjare, hvilka här bilda sig för departementschefsembetena, utan de böra vara hedersplatser för de mest erfarne och mognade statsmän. (Detsamma gäller ock, beträffande domarekallet, om justitierådsembetena.) Den nya ministören är sålunda lyckligt bildad, och hvarje uppriktig patriot bör deråt sägna sig, med önskan att både konungen och riksdagen måtte veta att sätta värde på att ega i rådkammaren upplyste än af oförvitlig heder. Och måtte den stund aldrig komma, då det lyckats lättsinnet eller intrigerna att göra dessa stora egenskaper till främlingar i Sveriges rikes och konungs råd!