gen för de antagna lagarnas utförande), så måste det synas mycket tvifvelaktigt, huruvida det skall lyckas Potocki att blifva enig med sina landsmän. Det har t. 0. m. i Wien gått rykten om, att han hade begärt sitt afsked. FRANKRIKE. De begge fraktionerna af venstern ilagstiftande församlingen hade den 30 Maj ett gemensamt sammanträde. Fraktionen Gambetta hade blifvit inbjuden afPicarderna för att tillse, huruvida man icke kunde komma till enighet och till uppstäblandet af ett gemensamt program. I de politiska kretsarne tviflar man likvil på, att ett sådant resultat kan vinnas, enär Picarderna insistera på att i sitt program upptaga, det de underkasta sig plebiscitet, hvaremot Gambettisterna nu som förr fortfarande vilja blifva oförsonliga. Laboulaye har, med anledning af de honom tillfogade förolämpningarne, den 27 Maj riktat följande skrifvelse till styrelsen för Collåge de France: I det allmänna lugnets intresse får jag utbedja mig, att mina föreläsningar tillsvidare må inställas. I veten, att jag i dag på morgonen under min föreläsning blifvit öfverfallen af personer, som man aldrig förut sett i College de France. Oaktadt protesterna från mina vanliga åhörare, har man icke låtit mig komma till ordet; man har insulterat mig, kastat mig stora sous-stycken i hufvudet; flera damer, som befunno sig i min närhet, träffades af dessa herrars älskvärdheter. Jag är icke den man, som kan fördraga sådana forolämpningar; men om auktoriteterna vilja, att lagen skall aktas, så blir det nödigt att ställa inför rätta de okynniga, som icke veta, hvad de göra. Jag tror, att en gammal professor måste hafva medlidande med de dårar, som insultera honom; den allmänna meningen måste fördöma dessa orostiftare, hvilka i min person skymfa medborgaren och professorn, tankeoch undervisningsfriheten. Om Jag för öfrigt kan sätta lit till de talrika bevis på sympatier, som jag erhållit från hela landet, så är det ögonblick icke aflägset, då det skall vederfaras mig full rättvisa. I flera korrespondenser från Paris motsäges ryktet, att kejsarinnan Eugenie i sommar skulle göra ett besök vid svenska hotvet. Louis Veuillot hade, för att försäkra sig om ett godt mottagande i ,,den eviga staden, öppnat en subskription, hvilken inbringat 100,000 francs, och dessa har han nedlagt för den helige fadrens fötter. Den för någon tid sedan i utländska tidningar förekomna — och af oss derur anförda — berättelsen om general Wimpffens lysande fälttåg på marockanska gränsen betviflas nu från flera håll. Temps offentliggör flera utdrag ur bref från trovärdiga deltagare i dessa expeditioner, och dessa rättfärdiga fullständigt nämnde tvifvelsmål. Enligt uppgifterna deruti har general Nimpssen handlat högst obetänksamt. Hans första affär aflopp lyckligt; den andra icke så. Generalen ville låta storma en förskansning, inom hvilken araberna dragit sig, utan att ens förut hafva företagit den ringaste rekognoscering. Han framskickade från den ena sidan en bataljon zuaver, och från den andra en bata jon turcos, hvilka mot beräkning mötte e så allvarsamt motstånd, att de måst draga sig tillbaka med en förlust af 9 man, hvaribland 4 officerare. Arabern. kapitulerade visserligen dagen derpå, me ville icke medgifva generalen tillträde ti en bredvid liggande befästad by; ,och verkligheten — så heter det i ett af bre ven — aftågade han, alltför lycklig at icke blifva förföljd, ty vägen var lång och han har betecknat densamma med de grafvar, som vi efterlemnat der. Våra soldater voro nu som alltid mycket modiga, men de sårade kunde icke fördraga hettan och de utomordentliga ansträngningarna under denna återmarsch. Ännu andra strategiska fel lärer generalen ha begått. ENGLAND. Lord Strathnairn — måhända mera sänd under sitt förra namn sir Hugh Rose — skall lemna öfverbefälet öfver trupperna på Irland till generalen sir William Mansfield, hvilken tillryggalagt en mycket irorik bana. Mansfield uppfostrades vid nilitärskolan i Sandhurst och deltog i nånga strider uti Indien. År 1855 erhöll san en halfdiplomatisk mission, i det han om ansvarig militärisk rådgifvare ställdes id sidan af den engelske ambassadören i constantinopel. I Augusti månad nämnde x begaf han sig till Krim. Efter Krimrigets slut blef han utnämnd till engelsk eneralkonsul i Warschau. År 19857 återände han till Indien, der han som genealmajor och stabschef med lord Clyde ndertryckte sepoy-upproret och i slaget id Cawnpore erhöll ärorika sår. Under etta minnesvärda krig, då det brittiska äldet öfver Indien stod på spel, var lIanssield öfverbefälhafvarens förnämste ådgifvare och förvärfvade sig den högsta örtjenst. Straxt derefter blef han öfverefälhafvare för armöen i Bombay, och egge parlamentshusen beslöto en tacksäelseadress till honom. I Februari 1865 öljde han, sedan han blifvit befordrad till enerallöjtnant, sir Hugh Rose som öfverefälhatvare för trupperna i Indien, likaom han nu på Irland skall träda i dene föregångarens fotspår. AMERIKA. Angående den med mordet på Urquiza sammanhang stående revolutionen i tnrerios meddelas från Rio de la Plata: Den 11 April blef general Urquiza mördad; agen derpå lät general Lopez Jordan, chef för de Itrafederala, välja sig till guvernör i Provinsen. etta val har blifvit gjordt fullkomligt i enlighet ed författningen, och det skulle således vara lealt, såvida icke Lopez Jordan öppet erkänt sig m chef för mördarbandet och öfvertagit ansvaret r mordet. Nationalregeringen kunde till en börn icke verksamt ingripa i denna konflikt, innan ot blef bekant. att icke allanact nämen 41 0 8 S SÅ T —.— —0CLkk43——— ——p f,V—— —— ———— — — — — — 22 — —