samt att , deras system hvarken står i strid js med rättvisan, moralen eller medelklasserhas intressen. Emellertid ha , de oförsonliga bittills visat sig som ordningens och laglighetens hårdnackade fiender, och let är således troligt, att landets mera betänksamma medborgare helst önska dem aflägsnade från hvarje inflytande på statens allmänna angelägenheter. Frankrikes nye utrikesminister, hertigen af Gramont, har den 28 Maj från Wien begifvit sig till Mänchen, hvarifrån han skulle fortsätta resan till Paris. Enligt en berättelse till ,,Mem. dipl., har hertigen med rikskanslern Beust bland annat förhandlat om rättsreformerna i Egypten (ansående de utländska konsulernas och utndningarnes förhållanden till den egyptiska regeringen), och lärer i denna punkt fullkomlig enighet råda mellan de franska och österrikiska regeringarna. Den österrikiska ,, Neue freie Presse för den 2S Maj omtalar rykten angående en offensivoch defensivallians mellan Frankrike och Usterrike samt tillägger: kunna naturligtvis ej afgöra, huruvida dessa rättelser äro sanna eller ej; endast så mycket säkert, att rikskanslern Beust i en not, som kan len 20 April afsändt till Rom, mycket st hällit den fullständiga harmonien mellan Österrike och Frankrike, icke blott i den romerska frågan, utan äfven i mångfaldiga andra frågor. I lagstiftande församlingens möte den 29 Maj kom det till en häftig debatt. Fibausministern Segris insisterade på, att idningsstämpeln skulle afskaffas Ii I Januari 1872. Ha rentjens begagnade detta tillfälle för att påminna om det proram, som de begge centrerna underskrift. I detia program var sagdt, att tidningsstämpeln skulle af men han hans vänner skulle ej underskrifvit samma, om man deruti hade upptagit de bestämmelsen, att tidningsstämpeln skulle jens tillade, sortfara ännu i två år. Iaentj aut centrerna hittills lemnat ministeren det lojalaste understöd, samt att de ännu hoppades, att ministeren skulle blifva sitt proam trogen; men om man genom sortfarande uppskof förhindrade dess förverkligande, skulle centrerna med all kraft beimpa densamma. Ollivier svarade härpå: Jag tackar br Ilaentjens för hans förklaringar, mitt svar skall blifva icke mindre tydligt. Vi sätta ära uti att bringa till utförande alla delar af det program, vi undertecknat; men v ifven at de äsigten, det vi ega rättighet att välja let rätta ögonblicket, samt att vi för dess uttönde hafva för oss hela lagstiftningsperioden. Kabinettet är fullkomligt enigt härom, och huru stor vår saknad än skulle vara att icke ega bifall af herr Ilaentjens, så måste vi dock finna oss dervid och låta lagstiftande församlingen atgöra mellan honom och oIlaentjens besvarade ministerpresidentens yttrande sålunda: , Vi äro sigillbevararen tack skyldiga för öppenheten at hans förklaringar. Han påstår sig hafva fom år på sig för utförandet af sitt program. Hans yttrande synes innebära rättigheten till — ett obestämdt uppskof. Jag måste ännu en gång tillkännagifva, det jag skall göra opposition mot bonom, intilldess han återkommit trån sina förklaringar. ITALIEN. I vatikanens Sala del Consistorio mottog påfven den 2 Maj en församling af mer än 100 lekmän, hvilka hade kommit för att till bonom öfverlemna en adress, som upplästes at den unge hertig Miguel af Braganza. Bland undertecknarne förtjena omnämnas: exhertigarne af Parma och Modena, turstarne Löwenstein-Isenburg och Czartoryski, grefvarne Schönburg, Blome, Potocky, Breda, Stolberg och Crirelli, lorderna Kerr, Gainsborough, Clifford, Herries, m. sl. Demonstrationen synes hafva utgått från engelsmän, och de förberedande mötena hade varit hällna hos ord Herries. Ur adressen anse vi oss böra meddela följande: Rom, kristenhetens medelpunkt, är alla katoikers hem och har för sannt kristna hjertan unler alla tider en mäktig dragningskraft, men vi mse det för en synnerlig lycka att vistas inom less murar, under det episkopatet i hela verlden ir törsamladt omkring den helige Petri stol. I letta skådespel erkänna vi en t iumt för religionen, en uppenbarelse af den försyn, som leder, bevarar och understödjer kyrkan, ju mera den är utsatt för fara. I denna händelse se vi den gloria, som krönt ett på stora handlingar fruktbart pontiikat. Må Gud fullständigt uppfylla Eder helighets er och foga så, att det helande medlets e måtte tillintetgöras genom det ondas ackenhet . Såsom barn af kyrkan förena vi oss i förklaringen, det vi skola underkasta oss beslut at det concilium, som inkallats af den högste påfven . .... I Eder, den romerske påfven, i såsom vi från barndomen blil kristnas fader och lärare. Det anförda torde vara nog tör att visa, att hela detta opus kan anses som en oselbarhetsadress. Icke mindre betecknande är påfvens svar, hvilket lydde sålunda: ,Den gudomliga försyn, som är det fullkomligt soda samt leder och regerar allt, har förunnat mig, att jag nu ser omkring mig en krets af katoliker från olika nationer, icke blott från Europa, utan äfven från aflägsnare trakter, hvilka kommit bit för att bringa sin vördnad och barnsliga kärlek åt Jesu Kristi ståthållare samt sålunda på ett i ögonen fallande sätt den katolska kyrkans enhet. Barn bruka bjuda sina föräldrar blommor på födelsedagen: soldater skänka den general, som fört dem till seger, ett svärd; men blommorna vissna och dö, och svärdet är en sinnebild af krivet, då I deremot hitkommit för att bringa F bjerta till skänk åt Petri heliga stol, ät Kristi ståthållare. På detta sätt lemnen I mig bistånd i min strid mot tidens onda och stärken mina händer, likasom Moses blet understödd, då han kämpade för Guds folk. I hafven utlofvat Edra hjertans och Edert förnusts fullkomliga underkastelse under ella de beslut, som tagas af det heliga vatikanska conciliet i förening med den högste påsven. Må dessa bemödanden att gagna samhället och utbreda den kristna sanningen vinna sramgång! Jag vet, huru ovärdig jag är att utöfva Kristi stäthållareembete; likväl vet jag, att jag är understödd af Gud på den väg, som jag beträdt, emedan jag känner, att detta är den riktiga vägen, samt att icke det motstånd skall segra, som vi nu röna. Jag är beskylld för att föra krig mot det moderna samhället, hvilket icke är sannt. Den moderna civilisationens grundsatser äro — på vissa undantag när — ka; vi sätta sanningen mot denna falskhet. Kristus är sanningen, och det är alla kristnas pligt att i hvarje ställning i lifvet upprätthålla de sanningar, som Kristus lärt. uti måste hvar och en af Eder söka rätt för sina handlingar. Om det med alla våra ansträngningar icke lyckas att rädda det moderna amhallet från sjelflörstörelse, så skola vi beklaga katastrofen; men vi skola åtminstone vara öfverygade om att för dess afvändande hafva gjort allt, som stått i våra krafter. 6 1 1 t 2 mr mor