Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1870, sida 2

Sapsea med oförlikneligt sjelfbelag. — emedan, som jag säger, man bör ej skryta med hvad man är, utan visa huru man blifvit det samt derefter ådagalägga det. — Högst intressant. Vi skulle ju tala om salig mrs Sapsea. — Vi skulle, sir. Mr Sapsea fyller båda glasen och tar karafinen åter i säkert förvar. Innan jag rådfrågar er åsigt som en man af smak rörande denna lilla småsak — håller upp manuskriptet — hvilken är endast en småsak och likväl har kräft något tankearbete, sir, bör jag kanske lemna en karaktärsskildring at salig mrs Sapsea, nu afsomnad för tre fjerdedels år sedan. Mr Jasper, som döljer en gäspning bakom sitt vinglas, sätter ned denna slags i skärm och framtvingar en blick af intresse. Dess uttryck skadas något genom hans ansträngning att undertrycka gäspningen, som kommit hans ögon att vattnas. — För ett halft dussin år sedan, eller så omkring, fortsätter mr Sapsea, — då jag hade utvecklat min ande — jag vill ej säga till hvad den nu är, ty det påståendet skulle förefalla förmätet, men derhän, att jag kände behofvet af att absorbera en annan ande i min — kastade jag! mina ögon omkring mig efter en äktenskaplig deltagarinna. Ty, som jag brukar säga, det är ej godt för mannen att vara allena. Mr Jasper tycks lägga denna originella tanke på minnet. — Miss Brobity förestod vid denna tid, jag vill ej kalla det den med läroanstalten i Nunnehuset rivaliserande anstalten, men jag vill kalla det den andra dermed