eöeELMH. — Javäl, sir, är det sjelfbelåtna svaret, — jag tror att jag känner något deraf, något deraf. — Ert rykte i detta hänseende har alltid intresserat och öfverraskat mig, samt väckt min önskan att lära känna er. Ty Cloisterham är en liten stad. Sjelf instängd här, känner jag ingenting utom densamma och finner det vara en mycket liten siad. — Jag har icke besökt fremmande länder, unge man, börjar mr Sapsea, men hejdar sig i detsamma. — Ni ursäktar väl att jag kallar er en ung man, mr Jasper? Ni är mycket yngre än jag. — Ja, för allt i verlden. — Jag har icke besökt fremmande länder, unge man, fremmande länder ha kommit till mig. De ha kommit till mig under rain tjensteutöfning, och jag har dragit nytta deraf. Posito jag gör upp ett inventarium eller sätter upp en förteckning. Jag ser en fransk klocka. Jag har aldrig sett den förr, men jag lägger mitt finger på densamma och säger , Paris! Jag ser några koppar och skålar af kinesiskt arbete, likaledes fremmande för nig personligen. Jag lägger mitt finger på den ena efter den ardra och jag säger: Peking, Nankin och Canton. Det är på samma sätt med Japan, Egypten, med bamburör och sandelträ från Ostindien; jag lägger mitt finger på dem alla. Jag har lagt mitt finger på Nordpolen före denna dag som är och sagt: , Esquimauspjut för ett qvarter ljus sherry! vVerkligen? Ett märkvärdigt sätt, mr Sapsea, att förvärfva kännedom om menniskor och ting. Jag nämner det, sir, återtager mr