Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 2 juni 1870, sida 1

— Ja, är jag så! — svarade Brodde. Båten strök nu tätt in till fartygets sida. Ned med fallrepstrappan, skeppare! — ropade Brodde — jag har ett ord att tala med riddaren, innan vi riktigt förlora hvarandra ur sigte! Skepparen besinnade sig en stund, men då han insåg gagnlösheten af att motsätta sig en sådan begäran, eftersom fribytarskeppet naturligtvis var i närheten och, om han nekade, förstärkning derifrån skulle ankomma hastigare, än han med sin tunga köl kunde komma ut ur sundet, beslöt han sig för att efterkomma fribytarens befallning. Några ögonblick derefter stodo Nils och Brodde på Rostockerbåten Svarta Gåsens däck. — Hvar är riddaren? — ropade Nils och störtade fram mot skepparen, som med ett listigt leende pekade ned åt rummet under däck. Men Brodde fattade honom i armen, och höll honom tillbaka samt tillsade skepparen att säga riddaren, det hötvidsmannen på Tranan ville tala vid honom. Skepparen försvann, och en stund förgick, hvarunder Nils var ett rof af de förfärligaste qval. Men så hördes steg knarra i trappan, och kort derefter visade sig riddar Jost von Bardenvleth på däck. Brodde fattade hårdt Nils Bossons hand till tecken, att han skulle vara lugn och låta honom få föra ordet. Med stolt och utmanande hållning närmade sig riddaren tätt intill Brodde, som tagit ett steg framför Nils. — Hvad skall detta betyda, Falk? — sporde han — hvarför lemnar du ej fartyget i ro? — I måsten lemna mig de båda jungfrurna tillbaka riddare ...jag har fått ny befallning att taga dem ifrån eder! Riddaren tog bestört ett steg tillbaka, men så slog han upp med handen och skrattade, som om han funnit alltsammans vara, visserligen ett dåligt skämt, men dock något, hvaråt man hjertligen kunde skratta. Men Brodde fattade honom