Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 31 maj 1870, sida 3

, — — let för att vänta, tills jag kommer som gäst till TI kotor. Jag börjar emellertid ledsna vid det lif Å påstår nej, och jag antager, att han är en god domare. åså, emedan Mal J 11 1 A1) då ÅDn1:— iga goda och älskvärda sidor af den briiske tronföljarens karakter. Brefvet har öfversättning följande lydelse: London, 4 Mars 1870. Min käre Alfred! Ditt långa bref, dat. Calcutta, har förtjust oss. Det tyckes oss, att det är någonting rätt besynnerligi att få bref af dig från Indien. Sjelf har jag näppeligen känt lust att begifva mig dit, men nu då du har varit der och fått så mycket tycke för landet, hoppas jag att också kunna resa dit någon gång framdeles, förutsatt att la mere gillar det. Det gläder mig mycket höra, att Mayo )4 emottagit dig så vål. Han kom emellanåt hit och dinerade, och Bertibus 2) höll mycket af honom, fj men jag sjelf har icke varit mycket tillsammans med honom. Att närmare lära känna alla menniskor är mer än man kan hoppas på. Grefvinnan 41 är onekligen liten och talar icke mycket, men hon a är ganska älskvärd. Alex?) är på visst sätt intim sfs med henne. Mordauntska saken ) bar förorsakat oss mycken ledsnad, såsom du väl kan förstå. Men da a) jag ingenting gjort hvaröfver jag behöfde rodna, å så tyckte jag, att jag icke borde låta lägga kafle i munnen på mig. La more önskade, att mitt ti namn icke skulle synas i saken; men dertill ville; Mordaunt icke samtycka, och jag förargar mig 3 ej derför, eftersom man hade utspridt alla möjliga rykten om mig, hvilka jag med mycken svårighet lyckades afpressa Ilarris 7). Fördenskull sade jag 5 till Gladstone, att jag ville bli hörd som vittne, : när saken komme inför domstol. Gladstone rådförde sig med de öfriga ministrarne och begaf sig flera gånger till Windsor, och slutligen blef det afgjordt, att allmänheten skulle upptagas i förtroendet. Att uppträda inför en domstol var en obehaglig pröfning för mig, men det gick bättre än jag bade väntat, ty Pensance 6) blef rätt komprometterad och sakförarne äfven. Jag sjöng ut hela A sanniogen, alltid erinrande mig Hatherleys) råd att vara kort och gå rakt på målet. Naturligtvis a kastade sig tidningarne öfver mig, och Times ser-e verade mig en straffpredikan. Men vid sådant o 1 å ti sö vänjer jag mig, och om tidningarne finna behag deruti, äro de välkomna. Alex tycker dock icke f om det; men hon kan lika litet som jag hitta ett y botemedel mot sörargelsen. Jagar jag, så kallar y man mig slagtare eller dumhufvud, och utöfvar g jag minsta inflytande på de allmänna angelägenI heterna, underrättar man mig, att jag ännu icke a har rättighet att göra det. Å andra sidan upp4 repar man oupphörligt för mig min kära faders namn och uppmanar mig följa hans föredöme, 1 likasom om min ställning vore densamma som han j innehade. Det eller det bör jag icke göra; han 1 var en så god man och det bör jag också alltid vara. Jag frågar mig, om andra personer oupphorligt tänka på sina längesedan döda fäder, och s jag kände mer än en ung man, som knappt tycki tes veta, att ban haft en far. Hvad mig angår, a så, fast min far dog för nio år sedan, bör jag alli tid sitta i säck och asko för att ära hans minne. 1 I sanning, det är för mycket begärdt; både jag i och Alex börja tröttra vid det. Du har ofta sagt, att du ville byta plats med mig; men, gamle vän, ( det skulle du snart ångra, om vi kunde förmå våra vänner — och fiender — i Westminsterpalatset att ingå på den anordningen. Jag försäkrar dig, att ofta, när jog å jernvägen åker förbi de 4 trefliga borgare-husen i Londons omgifningar, och när jag ser, huru lyckliga deras innevånare tyckas vara, tänker jag, att de icke hafva skäl att afundas min lott. Det har ej heller du, ty, såsom den ystra Thyra ) säger: , Alfred är för god att vara kung. En gång höll du på att bli det, men då du var rädd för att regera der, skyndade Georg?) dit. Stackars Georg! Grekerna äro svåra att tillfredsställa och veta aldrig när de ha det ra. Ingenting nytt härifrån. Vi besöka ofta tentern, och jag jagar ibland. Det kan hända, att vi nästa höst göra en irländsk resa, men Alex svärmar icke för den färden och tycker icke att vi böra skynda till mötes utsigten att blifva nedskjutna. Irland är i en kinkig belägenhet, ochi Gladstone är bekymrad er sakernas ställning der. Jag antager, att irländarne veta hvad de vilja, men icke vet jag det. Det är olyckligt, att de äro så missnöjda; att bakifrån häckarne skjuta på iordegarne är sannerligen en alltför dålig lek. Det oaktadt skulle jag gerna tillbringa sommaren och hösten i Irland, genomströfva landet och vedervåga allt, kunde blott något godt dermed uträttas. Finnes det irländare, som vilja döda mig, hvarför försöka de icke göra det i London i stälderas land? Jag säger icke, att jag önskar, att de skulle skjuta på mig — långt derifrån — jag är dertill för mycket anhängare af okrossade benjag här förer och skulle vara förtjust, om jag kunde skaffa mig vänner i Irland; irländarne hafva ett godt hjerta och äro de bästa soldater i verlden. Äro de också goda sjömän? Childers !2) Jag hoppas, att du skall komma bem i Juli; äro vi då i England, räkna vi på att du skall fira din bosättningsfest i din nya bostad i Sandringham. Huset är nästan färdigt och blir verk ligen ganska vackert. Alex skickar dig sin vänskapliga helsning, och Bertibus likaledes. Han börjar bli litet näsvis, och ibland tänker jag allvarsamt på att efterskicka kungl. rättsbetjenten med svarta käppen; men var säker på att om afbasning blir nödvändig, skall det ske intra muros. Men skämt åsido, ban är en liten snäll gosse, som vexer märkvärdigt, likasom de andra smättingarne. Men jag vet, att I, lycklige ungkarlar, ej kunna 1) Generalguvernören i Indien, 2) Albert, prinsens äldste son. 3) Prinsessan Alexandra. 1) Rättegången, som för någon tid sedan väckte så mycket uppseende. 5) En af prinsens stallmästare. 6) Domaren i äktenskapsskillnads-mål. 7) Lord-storkanslern. s) Prinsessan Tayra af Danmark, prinsessan Alexandras syster. 92) Hellenernas konung.