(Insändt.) Herr Redaktör! Var god hjelp mig utreda en sak, som jag i min afskiljda belägenhet ej kan begripa. Vissa tidningar ifra för borttagandet af all ceasus i politiskt röstberättigande, påstående att insigter och personlig duglighet hos de pu okunnige och uteslutne just genom detta berättigande skola desto fullständigare utveckla sig till landets gagn. Vidare fordra de, att de resolutioner, angående en massa vigtiga, högst invecklade och så mycket svårlöstare politiska frågor, som å våra solkmöten förekomma och hastigt i klump hvar för sig afgöras medelst enkla jaoch nej-voteringar, skola utgöra tillförlitlig rättelse för regering och representation att iakttaga, ty i annat fall, om dessa resolutioner icke hörsammas, måste de betraktas vara af hotande och fruktansvärd beskaffenhet. Men då slutligen en så skarpsinnig och erfaren man som Napoleon III vågar försöket i Frankrike att tillämpa förenämnde politiska åsigter, vädjande till nationen att medelst enkla jaoch nej-vota afgöra en landets lifsfråga, så anse samma tidningar denna hans åtgärd vara i hög grad klandervärd, emedan man at de okunnigare klasserna icke kan påräkna tillräcklig sjelfständighet och urskiljning, samt dessutom, genom att sålunda hänskjuta landets angelägenheter till allmän folkomröstning, betages representationen sin förlänade makt och myndighet; alltså förklarande Napoleons seger liktydig med nederlag, enär alla upplystare medborgare tillhörde minoriteten. Huru förklara en sådan uppenbar motsägelse hos våra ytterligt liberale? Allstorp d. 28 Maj 1870. Nils Helgesson. 2— —