Edwin Droods hemlighet.) Af Charles Dickens. Ötversättning af Sigfrid Nyberg. Genom ett tillfälligt sammanstötande af omständigheter uppdyker nu mrs Tisher och säger, i det hon skyndar genom rummet likt Stamfruns välnad i sagan: — Jag hoppas mr Drood mår väl, fastän jag knappt behöfver fråga, att döma efter hans färg. Jag hoppas att jag ej stör, men jag söker en pappersknif. — Åh — jag tackar! Och hon försvinner — med sitt byte. — Ni måste göra en annan sak, Eddy, om ni vill vara riktigt snäll, säger Rosbud. — Då vi komma ut på gatan, måste ni låta mig gå på yttre sidan och hålla er tätt, tätt intill husväggen. — Gerna Rosa, om ni vill det. Men får jag fråga hvarför? — Åh, emedan jag inte vill att flickorna skola se er. — Det är en vacker dag; men jag kunde ju spänna upp mitt paraply? — Prata nu inte tok, sir. — Ni harju inte blankskinnsstöflor i afton, tillägger hon med en trumpen min och rycker på axlarne. — Kanske det undfaller flickornas uppmärksamhet äfven om de se mig, anmärker Edwin och betraktar sina stöflor med en plötslig motvilja för dem. — Ingenting undfaller deras uppmärk) Se H.-T. N:o 119.