Norge. Om Onsdagens eldsvåda i Drammen. som tyckes vara ungefär lika så stor som Lördagens, meddela vi efter Drammensoch Kristianiatidningarne, att 112 hus nedbrunnit, att assuranssumman uppgår till 156,410 spdr, hvaraf bolaget Norge ä inne för 40,000 och häraf sannolikt fö lorar 17 å 18,000 spdr, samt att ungefär 1,500 personer nu blifvit husvilla. En menniska har förlorat lifvet, nemligen en gammal man vid namn Sylling, som fanns förkolnad ibland ruinerna af sin egen gård, der han troligen qvardröjt för länge i afsigt att rädda något husgeråd. Om eldens uppkomst berättas, att den skulle förorsakats af att en piga på oförsigtigt sätt utsatt en del sot och aska, hvaribland eld ännu fanns. Man talar också om mordrand, men sannolikt utan orsak. Emelertid hafva några lösa svenska karlar blifvit arresterade; man visste nemligen att med säkerhet berätta, det under sjelfva branden försök gjorts att utsätta eld i en uthusbyggnad, der man sedan bland hackelse och dylikt fann en mängd tändstickor. Man har vidtagit åtgärder för att tillöra de husvilla lifsmedel och för öfrigt bjelpa dem. Så anlände i Torsdags ångaren ,,Sarpen, medförande Fredriksstads förnämsta grosshandlare, hvilka medförde en betydlig mängd lifsmedel. För öfrigt eger man godt hopp att behofvet skall kunna afbjelpas af stadens egna borgare. — För det norsk-isländska handelsföretaget har, enligt ,,Bergens-Posten, redan tecknats så många aktier, som behöfdes. Ett fartyg med varor skall afgå från Bergen i denna vecka och 2 komma sannolikt att snart följa efter. — Althingshus. På Island ämnar man uppresa en byggnad för nationalförsamlingen eller ett Althingshus, såsom det kallas. Insamling härför lär pågå i Norge. — Bondemöte. Tredje dag Påsk hölls ett från flera socknar talrikt besökt bondemötej i Romsdal, der man först beslöt att begära inskränkning i de till i sommar utsatta vapenöfningarne, emedan man trodde, att då den allmänna opinionen öfver hela den civiliserade verlden så starkt uttalar sig emot det herrskande militärväsendet, borde landets nöd här isynnerhet vara ett motiv till lindring af den börda det pålägger folket. Derefter uttalade man sig emot förslaget att införa en synodalförfattning för norska kyrkan, såsom endast egnadt att öka presterskapets och kyrkans makt. Vidare uttalade man sig för nyttan af konsumtionsföreningar på landsbygden. Sedan öfvergick man till frågan om rösträttens utvidgande. De flesta ansågo, att såväl den kommunala som den konstitutionella rösträtten borde utvidgas till alla män öfver 25 år, som icke åtnjuta fattigunderstöd, icke äro dömdför brotv m. m. Slutligen uttalade man sig för det direkta val: