Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 maj 1870, sida 3

Rättegangsoch Palissuker, (Från Stockholm.) Mörderskan Josefina Eklund. I Onsdags afslöts ransakningen i detta sorgliga mål. Klockan 12 sammanträdde rådstufvurättens fjerde afdelning, och infördes Eklund omedelbart derefter. Hennes utseende var nu blekare och mera nedstämdt än vid föregående tilltällen. I öfrigt skickade hon sig på samma sätt, som förut blifvit omnämndt. Endast jemforelsevis få åhörare hade nu infunnit sig, sannolikt derför att rättegångstimmen var för den större allmänheten denna gång obekant. Protokollsjustering för ransakningarna den 12 och den 19 dennes företogs derpå, sedan faltskären Pettersson, kusken IIedelin och poliskonstapeln Carlström, hvilken sistnämnde tillkallades straxt efter mordets upptäckt, fått sina afgifna vittnesberättelser för sig upplästa, och förekommo dervid inga anmärkningar hvarken af allmänna åklagaren, den tilltalade eller närvarande vittnen. Sedan protokollen blifvit upplästa, meddelade nu närvarande vittnena, Pettersson och Carlström, på fråga at ordföranden, att de vid undersökningen ai den mördades läge m. m. icke funnit hans halsduk, såsom ett annat vittne uppgifvit, vara lossad eller rubbad, utan i vanligt skick, och att densamma var en s. k. spännhalsduk. Allmänna åklagaren, stadsfiskalen Silfversparre, afgaf härefter, sedan den tilltalade törmälde sig icke hafva någonting vidare att att meddela, och det blifvit upplyst, att vidare bevisning icke fanns att tillgå, sina slutpåståenden, hvari han å Jose fiva Eklund, såsom förvunnen att hafva begått mordgerningen å hr Montan, yrkade ansvar tör med uppsåt begånget mord samt dessutom för stöld och bedrägeri, och ansåg åklagaren, att hon borde för dessa brott i ena bot straffas med lifvets förlust. Under uppläsningen af dessa ansvarspåståenden nedsjönk den tilltalades hufvud ännu djupare mot röstet, och den venstra banden, hvilken hon under förhöret oftast hållit try emot:hröstet, lik; som för att söka dämpa upprörda känslor, syntes ännu hårdare fästas på det ställe, der den hvilade. Någon märkbarare fargskittning kunde dock icke iakttagas, ettdera nu den olyckliga hade tömt lidandets bägare i bottnen, eller hon egde en ovanligare sjelfpeherrskning eller slutligen att hon möjligen försjunkit i en djup förhärdelse. Med matt stämma framhviskade hon, att hon icke hade någonting att andraga emot de framställda ansvarsyrkandena, utan att hon för sin del öfverlemnade sitt öde i domstolens händer. Rätten resolverade härester, att utslag skall annan dag afkunnas. (D. A.) (Från Ystad). Mordet i Mossby. Det förr omnämnda mordet å husmannen Jöns Petersson i Mossby har nu varit föremål för tvenne ransakningar vid Ljunits häradsrätt. Efter , Ystads Tidning meddela vi följunde bärom: Såsom misstänkta för detta mord hade blifvit häktade den mördades hustru Bertha Jönsdotter och son, arbetskarlen Per Jönsson samt svärson, dragonen Jacob Lindell. Vid sednaste ransakningen, som egde rum i Fredags, berättade Bertha Jönsdotter att hon varit gitt med Jöns Petersson sedan 1835; att hon med honom hade fem ännu lefvande barn; att makarne ända från äktenskapets början lefvat i kit och osämja, hvilket haft sin anledning deraf att hustrun aldrig velat lyssna till mannens uppmaningar att stjäla och att ban under sin ofta päkommande rusighet misshandlat henne och utan orsak beskyllat henne för otrohet i äktenskapet, samt att han velat hindra henne att besöka kyrkan.