Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1870, sida 2

rån Livorno, mottog han äfven vapen. Ett sartyg, om lärer kommit från Kyrkostatens kust, medörde dem till honom. Det var dock endast gamla apen, spjut af föråldrad form och gevär från medeliden, äro långt farligare för dem som afskjuta em, än för dem de afskjutas emot. Om aftonen en 15 dennes var bandet, förföljdt af trupperna, begrepp att upplösa sig.I ett postskriptum heter det: Olyckligtvis måste Italien för ögonblicket afstå rån eröfringen af sin hufvudstad. Rom slipper lenna gång undan. Galliano — hjelten och anöraren för det nya korståget — har med sina krisare blifvit på Aiolaberget omringad aftrupperna ch tagen. Alla dessa tappra, generalen inberäknad, sträckte gevär, så snart de blefvo uppmanade utt gifva sig. Flera af dem voro klådda i trasor; några få tycktes vara af välmående familjer. Största delen af dem hade inga vapen, och alla utan undantag voro utsvultna. Det af trupperna tagna bytet var lysande: 24 gevär från medeltiden, 19 förrostade bajonetter samt ett dussin revolvers och pistoler. Det var allt, som behöfdes till expeditionen mot Rom. Märkligt nog fann man icke hos någon af fångarne den i proklamationerna omtalade fana, som skulle svajat från kapitolium. Lugnet synes nu vara äterstäldt. . I en annan korrespondens meddelas följande upplysningar om en chef för ett annat band, förre presten Piccoli: Denne var apostolisk delegat år 1849, blef 3 år derefter af en domstol i Calabrien dömd till tukthus, 1859 dömd till landsflykt, tillika med Poerio, Spaventa och Settembrini frivillig och en af de tusen från Marsala år 1860, korporal i Palermo, sergeant i Melazzo, kapten i Reggio, major i Catanzaro, öfverste i Cocenza och general i Nicastro, der man på hans föranstaltande proklamerade republiken. Sedan den tiden har han ständigt agiterat och har åtskilliga gånger af mångsaldiga skäl sutit i fångelse. Förbandlingarne i konciliet om ofelbarhetsdogmen började den 22 dennes. Så snart den är antagen och proklamerad — hvilket sednast skall ske före nästa månads utgång — skall kyrkoförsamlingen blifva ajournerad tills Oktober eller November. Oppositionen mot nämnde-dogm bland de församlade prelaterna synes icke blifva stor. Det har förut varit påtänkt att sända en deputation — bestående at biskopar från de olika i Rom representerade nationerna, med biskop Purcell (från Cincinati) i spetsen — till påfven för att göra allvarsamma föreställningar mot föreläggandet af ofelbarhetsdogmen. Curian har, för att förebygga detta steg. låtit trycka och utdela ett utdrag af biskoparnes skriftliga betänkanden både för och emot dogmen, dock så, att endast länderna äro nämnda, hvarifrån de härstamma, hvaremot författarnes namn förtigas. I de flesta fall förblir läsaren således i ovisshet om huruvida de härröra ifrån någon hög! stående och inflytelserik, eller någon obetydlig prelat. Eftersom curian sålundg kommit oppositionen i förväg, ha dogmen: motståndare öfvergifvit sin förra plan om afsändandet utaf en deputation.