Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 maj 1870, sida 1

— Stockholmsbrel. (Från redaktionens korrespondent.) Stockholm den 25 Maj. En korrespondent är skyldig att veta allt, som kan intressera den publik, för hvilken han skrifver. Mot den åsigten opponerar jag mig icke, och likväl bekänner jag att jag icke vet huru det är med ministerkrisen. Ensam är jag dock icke om min okunnighet; den delas af ej blott den stora allmänheten, utan äfven af de ,, väl underrättade samt till och med, jag vågar påstå det, af de närmast i saken intresserade. Att en ministerkris verkligen existerar här för närvarande är dock ett faktum, såvida man med en sådan kris menar det tillstånd, då hela ministören eller åtminstone några af dess medlemmar hafva törklarat sig önska att afgå, men ännu icke lemnat in sina afskedsansökningar, under det konungen söker att, innan dessa ansökningar inkomma, få reda på de afgåendes efterträdare. Någon fullt utvildad kris har dock icke inträffat så till vida, att ministören redan afträdt och att konungen åt någon lemnat i uppdrag att bilda ett nytt kabinett. Handelstidningens läsare veta att finarsministern, friherre af Ugglas lemnade sin portfölj redan vid riksdagens slut. Det är också allmänt bekant i hela Sverige, att hans afskedstagande töranleddes af den besynnerliga ställning, i hvilken han helt plötsligt såg sig sörsatt, då konungen visade sig mer gynna ministerns motståndare inom representationen än ministern sjelf, hvilket åter står i sammanhang med konungens allmänt kända benägenhet för ett personligt regemente. Att vara minister åt en sådan statschef i ett land med konstitutionel författning har sina svårigheter. Några försöka att finna sig i svårigheterna. Andra äro nog sjelfständiga att icke finna sig i dem. Till de sednare hör frih. af Ugglas: Han lemnade derför sin portfölj. Redan vid det tillfället trodde man att äfven den öfriga ministören skulle afgå. Något sådant afhördes likväl icke, ehuru man mycket väl ansåg sig veta, att tillståndet var ganska spändt och att en brytning kunde väntas när som helst. Någon efterträdare till frih. af Ugglas bar ännu icke utnämnts, utan fortfar statsrådet v. Ehrenheim att tillsvidare sköta finansportföljen. Den ytterligare spänning och deraf befarade nära förestående brytuing, som nu förmärkts sedan ett par dagar, skall vara föranledd närmast af svårigheten att finna en ny finansminister. Icke har man väl särdeles många att välja på, men åtskilliga skola dock vara föreslagna, utan att konungen gillat någon af dem, hvilket åter styrkt några af de andra rådgifvarne att ej heller längre stanna i ministeren. Det kan icke anses ogrannlaga att omnämna, det konungen nog helst skulle vilja haiva en ministöre Arvid Posse-Bildt eller till och med kanske en Bildt-Posse-Erik Sparre. Ryktet derom har ingalunda hållits hemligt. Emellertid lärer väl en sådan ministere hafva ganska klena utsigter att bibehålla sig, skulle den än lyckas en gång komma till makten. Det är icke af en sådan komposition Sverige vill låta styra sig. Då en så fullkomlig förändring af system således ej gerna kan ifrågakomma — vi hoppas det åtminstone ännu — skulle konungen hafva förklarat sin önskan vara att ,,omorganisera — det skall vara rätta uttrycket — den De Geerska ministören. Inom det området äro kombinationerna eller åtminstone ryktena om kombinationer särdeles rikhaltiga. Det har talats om, men kom ihåg att detta hörer endast till ryktenas område, det sjelfve justitieministern möjligtvis skulle kunna qvarstanna med inkallande i ministeren af grefve Gösta Lagerbjelke, Första kammarens talman, och biskop Sundberg, Andra kammarens precpositus, den förre såsom finans-, den sednare såsom ecklesiastikminister. Kombinationen är lika djerf som egendomlig, visst icke från konungens sida, men då man betänker att det skulle vara i den De Geerska ministeren, som dessa herrar skulle blifva verkande delar. PDeggnfam kan man di rätt färkka oc mad