Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1870, sida 3

I kalla polis för att förmå W. att återlemna det sönderrifna papperet. Härefter bar det af, under tillopp af en större folkhop, till polisvaktkontoret vid Stortorget och derifrån till detektiva afdelningens kontör vid Myntgatan. Här fick Elliot närmare formulera sin angifvelse mot Wendtland och afgaf nu densamma skrittligen. Vid polisförhöret på Lördagen kommo begge parterna personligen tillstädes. Elliot åberopade dervid sin angifvelse och hade ingenting synnerligt att ändra i eller tillägga till den ingifna rapporten. IIan lemnade en fullständig redogörelse för huru och hvarföre det af Wendtland honom frånhända beviset tillkommit och förnekade bestämdt att hafva godvilligt afstått detsamma åt honom. Wendtland lemnade ätven för sin del en fullständig berättelse angående tillkomsten. af det ifrågavarande beviset och lät nogsamt förstå, att Elliot tagit för sig mera än skäligt i denna affär, i det han för en revers å 6,000 rdr med hypotek at 10,000, serskildt försedd med underborgen af en förmögen person, godtgjort W. med endast 5,300 rår, ehuru E. erhöll full liqvid efter några månaders förlopp. Beträffande sjelfva angifvelsen bestred W. densamma såsom sanningslös. Herrarne W. och E., hvilka just icke tyckas hafva varit så goda vänner, voro, enligt W:s uppgift, vid sammanvaron å E:s kontor den ifrågavarande dagen temligen sams ech samtalade om hvarjehanda dem emellan oatgjorda affärer, hvarefter det kom till tal om den ofvanbeskrifna reversen å 6,000 rdr, i hvilken sak W. menade sig hafva fått sitta väl mycket emellan. W. begärde då att få se på det af honom utgifna redovisningsbeviset och E. var mycket villig att framleta detsamma ur sin portfölj. Då detsamma slutligen påträffades, öfverlemnades det godvilligt af E. till honom och han ref helt lugnt sönder detsamma i E:s åsyn. Att ingen osämja deraf dem emellan uppkom, ansåg W. vara tydligt deraf, att de derefter en lång stund samtalade om andra saker. Först då W. skulle aflägsna sig började E. göra allarm om sitt qvitto. . Sedan begge parterna, hvilka hvar för sig påstodo att den andre talade osannt, fått tullständigt utveckla sin talan, öfverlemnades målet till Stockholms rådhusrätt. (Från Marstrand.) Äfventyrare. Fredagen den 13 dennes befanns en siskarebåt vid härvarande kaj, hvars innehafvare afyttrade ett parti norsk fetsill till ovanligt billigt pris; afsättningen var naturligtvis mycket god och innan kort var det medhafda förrådet förvandladt i penningar. Med en god kassa styrde sedermera nämnde säljare kosan till ett nykterhetsställe, hvarest lefdes ett gladt lif och bjöds till höger och venster. Polisen, som emellertid fick nys om detta, uppsökte äfventyrarne, hvilka då befunnos vara förre fästningsfångarne Sven Petter Engblom från Stenkyrke socken å Tjörn och Anders Christiansson Nordbom från Klädesholmen, och blefvo de genast af stadsfiskal Göransson insatte i härvarande häkte, såsom misstänkte för att på olofligt sätt hafva åtkommit otvannämnde sill. Vid anstäld visitation anträffades i båten ett galvaniseradt ankare till en lustjakt, ett fickur med dubbla boetter, en silfvertesked jemte några andra effekter af mindre värde, samt flera stycken dyrkar, hvilket allt härstädes togs i förvar. Som emellertid någon anmälan om stöld af dylikt gods icke erhållits, kunde ifrågavarande personer ej i häktet qvarhållas, utan återfiogo de friheten redan samma dag. De ofvannämnda effekterna fingo dock tillsvidare qvarstanna uti stadsfiskalens förvar. Underrättelse härom insändes af stadsfiskalen till poliskammaren i Göteborg, hvarifrån ordres pr telegraf sedan erhölls, att dit insända de omnämnda effekterna. Sistlidne Fredag anmäldes till härvarande stadsfiskalskontor, att, under natten till nämnde dag, å Klädesholmen blifvit stulet 24 64: 25 fl. kabiljofisk samt 50 fot halflinneväf, och hade man skäl förmoda att ofvannämnde personer föröfvat denna stöld, hvarför de efterspanades. Samma dag blefvo de ock af gästgifvaren Andersson i Tjufkil, till hvilken bud om förhållandet blifvit af stadsfiskalen utsändt, gripna vid en holme häremellan och Tjufkil. Andersson införde dem hit, hvarest de öfverlemnades åt stadsfiskalen, som i häktet åter insatte desamma. Vid inför stadssiskalen sedermera hållet törbör, påstodo de sig bafva tillhandlat sig såväl fisken, som andra medhafda effekter af tvenne obekanta personen. Enär denna förklaring icke ansågs för sanningsenlig, transporterades Engblom och Nordbom till kronolänsmannen å Tjörn, till hvilket distrikt Klädesholmen hörer. Genom hans försorg blefvo de sedan förpassade till cellfängelset i Uddevalla. AM DÅ