Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 maj 1870, sida 2

— Kanske vi gjorde bäst uti att så upp, Rosa? Hon betraktar honom med en hastig, glänsande blick; i nästa sekund skakar hon sitt hufvud, suckar och blickar åter ned. — Det vill säga att vi båda äro undergifna vårt öde, Pussy, eller huru? Hon nickar och utbrister efter en kort tystnad helt förnumstigt: — Ni vet att vi måste gifta oss, då jag lemnar detta hus, Eddy, annars skulle det bli en stor missräkning för de stackars flickorna! För ögonblicket uttrycker hennes trolofvades ansigte mera medlidande, både med henne och sig sjelf, än kärlek. Men han hejdar sig och frågar: — Vill ni följa med ut och gå, kära Rosa? Kära Rosa tycks vara obeslutsam rörande denna sak, men slutligen klarnar hennes ansigte, som har varit komiskt tankfullt: — Ja, Eddy, låt oss ta en promenad, och jag skall säga er hvad vi skola göra. Ni skall låtsa att ni är förlofvad med någon annan, och jag skall åtsa att jag inte är förlofvad med någon alls, och då skola vi inte gräla. — Tror ni att det skall hindra oss från att gnabbas, Rosa? — Ja, bestämdt. Tyst! Låtsa se ut senom fönstret. — Mrs Tisher. (Forts.)