— Nej, ni bör inte gå just nu, Eddy. Alla flickorna skulle då fråga hvarför ni gick. — Seså, Rosa, vill ni blotta ert lilla löjliga hufvud och helsa mig välkommen? Slöjan borttages från det barnsliga hufvudet och dess egarinna svarar: — Välkommen, Eddy. Se så, var det inte snällt kanske? Lät oss skaka hand. — Nej, jag kan inte kyssa er för jag har fätt en blemma i munnen. — Gläder det er att se mig, Pussy? — Åh ja, jag är rysligt glad. — Sitt ned. — Miss Twinkleton. Det är en vana hos denna förträffliga dam, då dessa besök inträffa, att visa sig hvar tredje minut, antingen i egen person eller i mrs Tishers, samt offra på Anständighetens altare genom att låtsa söka efter något föremål. Vid nuvarande tillsälle sväfvar miss Twinkleton behagfullt in och ut samt säger i förbigående: — Hur mår ni, mr Drood? Särdeles angenämt att ha det nöjet. Ursäkta mig. — Hårtången. Jag tackar. — Jag fick handskarne i går qväll, Eddy, och jag tycker mycket om dem. De äro riktigt vackra. — Godt, det är ändå något, svarar fästmannen halfbrummande. — Den minsta uppmuntran emottages tacksamt. Och hur tillbragte ni er födelsedag, Pussy? pörtjusande. Hvar och en gaf mig en present. Och vi hade kalas. Och vi hade bal på qvällen. — Kalas och bal, så? Dessa tillfällen tycks tillbringas ganska bra mig förutan, Pussy. NT Förtjusande! utbrister Rosa helt frivilligt och utan minsta spår till betänkande.