Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1870, sida 2

rörande möjligheten att det skulle kunna angripa mig. Jag tror inte att jag har att befara det. Ni vet alt inom mindre än ett år skall jag föra Pussy från pensionen som mrs Edwin Drood. Jag skall derefter bege mig till Östern som ingeniör, och Pussy följer mig. Och fastän vi gräla ibland nu, tillfölje af en viss oundviklig platthet i vår kärlekshandel, emedan allt blifvit uppgjordt på förhand, så betviflar jag inte att vi skola trifvas ypperligt, sedan detär gjordt och inte mera kan bjelpas. Korteligen Jack, för att återkomma till den gamla visan jag citerade under middagen (och hvem känner gamla visor bättre än ni), skall min hustru dansa och jag skall sjunga och sålunda muntert låta dagen förgå. Att Pussy är vacker kan inte bestridas; — och om ni är snäll derjemte, lilla miss Näsperla (vänd till porträttet), skall jag bränna upp denna komika skizz och måla en annan åt er musiklärare. Med handen under hakan och med ett uttryck af begrundande välvilja i sitt ansigte, har mr Jasper uppmärksamt iakttagit hvarje liflig blick och åtbörd, som åtföljde dessa ord. Han bibehåller samma ställning, sedan de äro yttrade, liksom i en slags tjusning alstrad af hans varma intresse för detta ungdomsfriska lynne, som han älskar så högt. Derefter säger han med ett lugnt leende: — Ni vill således inte låta varna er? — Nej, Jack. — Ni kan således inte bli varnad? — Nej, Jack, inte af er. Och emedan ag ej anser mig vara i någon sara, vill ag inte gerna att ni försätter er i en sålan belägenhet.