Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 maj 1870, sida 2

sare och mindre märkbara kajor i bänkarne djupt nedanför. Lemningar af murar, helgonkapell, kapitelshus och kloster hafva blifvit oregelbundet uppförda i många af dess hus och trädgårdar, likasom besynnerliga föreställningar hafva vunnit insteg hos många af dess innevånare. Allt tillhör det förflutna. Dess enda pantlånare har ej på länge emottagit några panter, samt utbjuder förgäfves till salu ett outlöst lager, hvars dyrbaraste artiklar utgöras af gamla svartnade fickur, anlupna sockertänger med defekta ben, samt enstaka delar af smutsiga böcker. De talrikaste och angenämaste bevisen för fortskridande lif i Cloisterham äro yttringarne af växtlifvet i dess många trädgårdar, äfven dess lutande och bofälliga lilla teater har sin lilla trädgårdstäppa, som emottager den lede fienden, då han från scenen nedsjunker i afgrunden, bland rödbönor eller ostronskal, alltefter årstiden. Midt i Cloisterham reser sig Nunnehuset; en vördnadsvärd stenbyggnad, hvars nuvarande namn troligtvis härrör från sägnen om dess fordna användning. På den prydliga porten, som stänger dess gamla gårdsplan, bär en glänsande messingsplåt följande inskription: ,,Läroanstalt för unga runtimmer. Miss Tvinkletonk. Husets ramsida är så gammal och maläten, och nessingsplåten är så glänsande och i ögohenfallande, att det hela ovilkorligen ernrar en fantasirik sremling om en bräckig gammal sprätt, som har satt en lorgrett i sitt blinda öga. Huruvida de fordna nunnorna, såsom illhörande ett ödmjukt snarare än ett tyfsinnadt slägte, vanligtvis nedlutade sina ankfulla hufvuden för att undvika kolli