Edwin Droods hemlighet.) Af Charles Dickens. Öfversättning af Sigfrid Nyberg. — Jag fruktar att jag endast är en enfaldig, ytlig varelse, Jack, och att min hufvudkaopp inte är bland de bättre. Men jag behöfver inte säga att jag är ung, och kanske blir jag inte sämre när jag blir äldre. I alla fall hoppas jag att jag har något känsligt inom mig, som erfar — djupt erfar — er oegennytta att så smärtsamt blotta ert inre som en varning för mig. Mr Jaspers orörlighet blef så märkvärdig, att hans andedrägt tycktes hafva upphört. — Jag kunde inte undgå att märka, Jack, att det kostade er en stor ansträngning, och att ni var mycket rörd samt mycket olik er sjelf. Jag vet nog att ni håller mycket af mig, men jag var inte beredd på att m, så att säga, skulle uppoffra er sjelf för mig på detta sätt. Mr Jasper, som börjar andas åter utan den minsta öfvergång mellan dessa två ytterligheter, rycker på axlarne, skrattar och skakar sin högra arm. — Nej, undertryck inte känslan, Jack, gör inte det, ty jag menar allvarsamt. Jag betviflar inte att den sjuka sinnesstämning ni så kraftigt beskrifvit ätsöljes af något verkligt lidande, som är svårt att bära. Men låt mig lugna er, Jack, ÖSeII-T. N:o 114.