Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 maj 1870, sida 3

andades äåmmere. Huru det tillgår i Frankrike vid en valakt. (Ur en korrespondens till ,Morgenbladet. Hur ser en valurna ut? frågade jag i går, och fick det besked, att det icke vur en verklig urna, utan rätt och slätt en låda af ek, emedan en urna icke liksom trälådor kan tillslutas hermetisk , Fransmännen vilja nu en gång ha sina pom uttryck, tillade man; ,försök att så en fransman att säga ,vallådan i stallet för ,,valurnan! För öfrigt är ivgen dramatisk ståt förbunden med hela akten. Söndagen kl. 6 på morgonen börjar valoperationen i alla Frankrikes kommuner. I städerna finnas så många sektioner, som erfordras, iör att hvarje valman under loppet af tolftimmar beqvämt skall kunna afgitva sitt votum. Valurnan finnes i mairier, skolhus och asyler, der man väljer det största rummet, bvari ingen anuan förändring vidtages, än att bord och bänkar flyttas ut, på de kulationen må bli fri; för öfrigt intet spår at festlig apparat, inga flaggor, alldeles ingenting. Vid dörren står en man, som utdelar kort till deQvalmän, som icke förut bafva fått sitt kort utlemnadt till sig. I ändan af rummet har komiten sina pulpeter. Komiten består af en president, förut vald af mairen, samt fyra bisittare (assessorer, som de kallas), hvilka tagas bland de valmän, som infinna sig först på morgonen, sedan dörrarne blifvit öppnade; man väljer de två äldsta och de två yngsta, det är bela regeln. Sedan komiten är nedsatt, undersöker presidenten valurnan, hvarefter en hvar förvissar sig om, att den är tom; derpå låser presidenten igen den och stoppar på sig nyckeln. Nu börjar voteringen. Pr sidenten kastar först sin bulletin i urnan, så ass stenterna och så alla andra till kl. 6 på aftonen; assistentern röra sig icke på hela dagen, man skaffar dem i smyg något att äta; presidenten går naturligtvis icke heller ur fläcken, men han är aflönad, medan de fyra bisittarne fungera af patriotism eller för blotta äran. Voteringen föregår i all enkelhet. Valmannen uppvisar sitt valkort för presidenten, hvilken afritver det cna hörnet, för att det icke skall kunna begagnas för andra gången, hvarpå det öfverlemnas åt en af assistenterna, hvilken inskrifver namnet i sitt protokoll; egaren tår det tillbaka och öfverlemnar nu åt presidenten sin bulletin, hvilken af denne kastas i valurnan. Den, som icke medfört sin färdiga bulletin, är icke derför i förlägenhet, ty det hvimlar utanför af säljare, hvilka skrika: Bulletins Ja! Bulletins Nej! Ja och Nej! De två små orden hafva spelat en stor rol under de senaste fjorton dagarne. Hur många millioner gånger hafva de väl varit sagda, skrifna och tryckta? Den statistiker måste vara skarpsynt, som kunde uträkna det. I provinsen tillgär valakten ungefär som i Paris, men på landet är det något annorlunda. På Söadagsmorgonen infinna sig bönderna i skaror vid messan, som de afhöra i stillhet, hvarpå de förblifva samlade så godt som hela dagen på kyrkplanen, der det ofta disputeras, så att detljungar; då man blifvit ense, går man till vallokalen och förrättar sin medborgerliga piigt. Det är väl för böndernas skull, man väljer Söndag. Vid denna årstid hafva bönderna för gt icke strängare arbete, än att qvinnorna i nödfall kunna förrätta det en dag, grödan är i jorden, men det är ännu litet eller intet att skörda: det är derföre som Maj månad alltid väljes till alla kommunaltrågors afgörande. Kl. 6 på Söndagsaftonen öppnas valurnan inför allas ögon och under särskild tillsyn at en så kallad scrutateur, som väljes bland de närvarande, hvarpå man skrider till att räkna valsedlarne, och då de.ta skett, bäres resultatet till mairen af komittens medlemmar, åtföljda af en piket at nationalgardet. ——5 A tADLD RAN,