Ä —— 8— ff 4 emena nananng. ITALIEN. Oroligheterna i detta land synas var af en ganska allvarsam karakter; åtmin stone ha i flera telegrammer från Floren omtalats åtskilliga träffningar med insur genterna. Det visar sig nu, att rörelse icke har en bourbonsk, utan en republi kansk karakter. Från Catanzaro medde las nemligen, att Ricciotti Garibaldi, ex diktatorns andre son, står i spetsen sö insurrektionen, och Menotti Garibaldi — som hvilken regeringen hade påstått, de han erbjudit sin tjenst för oroligheternas undertryckande — har i tidningen ,, Mo I vimento förklarat detta för en osanning Enligt den i Neapel utkommande tidningen , Piccola Giornale har Ricciotti uppslagit sitt hufvudqvarter i Cortale och prosklamerat republiken. Häraf är lätt att förstå, hvarföre regeringen sändt krigsfartyg för att bevaka Caprera. Franska tidningar påstå, att upprorsförsöken i Italien sammanhänga med planen till en allmän revolutionär rörelse, som samtidigt skulle utbrustit i Italien och Prankrike, nemligen den 8 Maj. Upptäckten af sammansvärjningen mot kejsar Napoleons lif hade emellertid föranledt en kontraorder; men enär denna icke hade öfverallt inträffat i rätt tid, utbröt upproret på några ställen emot den ledande komitåens vilja. Afven ungdomen i detta land synes vara smittad af den revolutionära rörelsen. Förliden höst piskade de neapolitanska abiturienterna upp sina examinatorer och förstörde examenslokalen under ropen: ,,Liefve Lobbia och ,,Pereat Xenophon. Redan då hörde man mycket klander öfver den obegripliga undfallenhet, hvarmed myndigheterna bemötte dessa excesser. Nu meddelas från Parma, att abiturienterna der tillställt ett liknande spektakel. Huvida dessa oskickligheter hafva politiska är, att just i statens läroanstalter råder eller andra skäl nämnes icke; men faktiskt en otrolig insurbordination och tygellöshet. Att äfven den akademiska ungdomen regeras af samma anda, bevisa de bedröfliga uppträden, som förekommit vid universiteten i Turin och Neapel. HOLLAND. Från Haag telegraferas den 20 Maj: Andra kammaren har med 48 röster mot 30 antagit lagförslaget angående dödsstraffets afskaffande. RYSSLAND. Efter den aflidne grefve Stackelberg har baron Brunnov blifvit rysk ambassadör i Paris. Baron Brunnow har sednast innehaft samma post i London. Redan år 1821 var han legationssekreterare i London hos grefve Liewen. Då 18 år derefter den orientaliska frågan genom Mehemed Ali antog en hotande gestalt, sände kejsar Nicolaus baron Brunnow i en speciell mission till engelska regeringen. Flera tvistepunkter mellan de begge regeringarne, som till en början icke kunde undanrödjas, blefvo under förloppet af samma år lyckligt lösta, och slutligen undertecknades den 15 Juli 1840 den konvention, enligt hvilken Mehemed Alis välde inskränktes till Egypten, och Syrien äterlemnades till Porten. Till belöning för sina vid dessa underhandlingar gjorda tjenster utnämndes baron Brunnow till ambassadör i London, och denna post innehade han från år 1840 till 1854, då han vid Krimkrigets utbrott naturligtvis måste lemna densamma. Enär hans fredliga politik var allmänt bekant, ansågs det som ett godt tecken, att han ir 1856 tillsammans med grefve Orlow blef rysk fullmäktig vid konferensen i Paris Sedan han undertecknat det minnesvärda fördraget af den 13 Maj 1856, uppdrogs han af kejsar Alexander en speciel mision till London för att återknyta de asorutna diplomatiska förhållandena. Återänd till Paris, blefvo Rysslands diplomaiska intressen der under hans vård, inilldess han, efter det grefve Kisselew motagit ambassaden i Paris, blef utnämnd ill ambassadör i Berlin. Kort derefter rhöll ban sin gamla post i London, hvilcen han sedan dess fortfarande innehaft. Om mordet på prinsen af Arenberg medlelar ,,Petersburgskia Vädomosti senare mderrättelser: Prinsens mördare bönderne Schischkoff och Greennikoff äro s. k. ,,köksbiträden, d. v. s. bönder, om äro kockarne behjelpliga med att tvätta koksärl o. s. v. Att hos prinsen begå en stöld och tt mord var så mycket lättare, som ban vid återtmsten hem vanligen tillåste endast paraddörten, ervid qvarlemnande nyckeln i nyckelhålet på inre idan; dörren till sin våning lemnade han deremot låst, på det att bans kammartjenare, som låg utm hus, obehindradt skulle på morgonen kunna nträda hos honom. Journal de S:t Petersbourg mnämner, att Schischkoff uppgifvit att ban tillika med Grebennikoff redan Torsdagsafton smugit ig uppför trappan till öfra våningen, hvilken stod bebodd, men icke haft mod att tillfullo utföra in afsigt, utan endast inskränkt sig till att stjäla ågra småsaker. Vi hafva hört, att en af brottsingarne vid bekännelsen om sin delaktighet i nordet berättat, att de kl. omkring 9 på Fredagsftonen smugit sig uppför trappan och der invänat prinsens återkomst. I våningen hade de ej kunat inträda, emedan prinsen vid sin bortgång igentängt den och lemnat den ostängd först efter sin terkomst. Alla dessa prinsens vanor voro Schischoff välbekanta, emedan han tidigare tjenat hos onom. En stund efter det prinsen återvändt hem, ade de inträdt i bans våning, försigtigt kännande ig före och tillgripande allt som de derunder unde åtkomma. Prinsen sof så djupt, att han cke hörde, när de inträdde i nästgrånsande rum ch i hans sängkammare från bordet togo tvenne evolvrar och några andra saker, och till och med ullstjelpte en lampa. Först när de begynte uppryta schatullet vaknade prinsen och uppsteg från ingen, utropande: Wer da? Då rusade brottslinarne på honom, och en förtviflad strid begynte. So Fr At — — — — — LI — — — ——