vy ningen. De stridande partierna hade för den 8 Maj stillatigande blifvit eniga om tsatt omröstningen icke så mycket gälld vJfrågan om den nya författningen af der 120 April, som om: ,, monarki eller repu blik. Uppositionspartiet har uppenbarli gen i hög grad öfverskattat sin egen kraf soch antalet af sina anhängare. Det had — som en tidning i Paris med rätta an märker — under de sednaste åren van ssig att tillägga det oväsen, som det sjelf sejorde i tidningarna och i de allmänns mötena, en verklig betydelse; det hade Juträknat, att vid valen förlidet år 3,248,00( sröster hade fallit på oppositionskandidater och på grund af denna godtyckliga berräkning inbillade sig partiet, att omröstningen den 8 Maj skulle gifva ett ännu fördelaktigare resultat. Alla dessa illusioner, med tillhjelp hvaraf besolkningen hölls i en ständig spänning, ha nu genom plebiscitet blifvit förstörda. Det torde vara svårt att förneka, att republikanerna — t. o. m. i de större städerna — endast fått öfvervigten genom den stora mängd arbetare, som hylla de orediga socialistiska lärorna, emedan de genom dessa lärors tillämpning hoppas på en allmän strid mot kapitalet och en förbättring i sin materiella ställning. Genom resultatet af plebiscitet har äfven en annan illusion blifvit förstörd, nämligen föreställningen om, att upplösningen af den nuvarande lagstiftande församlingen och utskrifvandet af nya val skulle åstadkomma, att de republikanska deputeradena skulle vinna majoritet. Det stora flertalet i landet har så tydligt tillkännagifvit sitt konservativa sinnelag, att republikanerna helt säkert skulle handla klokast, om de icke läte det komma till ett nytt prof. Dessutom ha — som förut är meddeladt — de komiter, som bildades i hela landet för den sednaste omröstningen, fattat det kloka beslutet att bibehålla sin organisation. En ny valstrid, eller en ny omröstning, skulle derföre finna den konservativa befolkningen väl förberedd till stridens återupptagande. Åt hvilket håll man än vänder blicken, vill det synas oss, som om resultatet af plebiscitet försatt oppositionen i en ställning, som skall förlama dess kraft. Man har af ett telegram erfarit, att general Goyon aflidit. Han var född år 1802 och blef uppfostrad uti militärskolan i S:t Cyr, hvilken han år 1821 lemnade som underlöjtnant vid ett kavalleriregemente. År 1846 blef han öfverste för ett dragonregemente och bidrog i spetsen för detsamma till undertryckandet af Junioroligheterna år 1849. Året derefter blef han brigadgeneral och 1853 divisionsgeneral. Han var tillika högste befälhafvare för ridskolan i Saumur. Efter att hafva blifvit utnämnd till kejsarens adjutant, mottog ban befälet öfver ockupationskåren i Rom, der han vakade öfver ordningen under det italienska frihetskriget år 1859. Efter att året derpå hafva blifvit återkallad för att göra adjutanttjenst hos kejsaren, måste han dock snart derefter återvända till Rom, då den piemontesiska armöen inföll i de påfliga staterna. I en ställning, som nu blef mer och mer svår, hade generalen många konflikter med Merode, den påflige krigsministern. År 1862 blef han ånyo kallad till tjenstgöring hos kejsaren och utnämndes samma år till senator. Fyra ir derefter fick han befälet öfver 6:te armåkåren (Toulouse), och året derpå tog han afsked. j General Wimpffen, chef för trupperna i orovinsen Oran, har halt stor lycka unler sitt vårfälttåg mot nomadstammarne rid marockanska gränsen, hvilka hvarje j vinter. hemsöka de stammar, som undercastat sig fransmännen. Denna gång var let förbund, som dessa mäktiga gränsl stammar hade slutit under ledning af den anatiske Aled-Sivi-Scheik, mycket starkt, ! ich man fruktade för, att det skulle föreagas ett liknande röfvaretåg, som år 864. Den franska expeditionen marsche1 t t t t ade nu nära 400 timmars väg ini öknen, vang fienden två gånger att fatta stånd ch slog honom fullständigt. Det var nidt i Mars månad, som Wimpffen utyckte från Oran, och den 14 April uppädde han vid Wed-Guir en fiendtlig styra på 5000 man, stående i en — efter deas sörmenande — ointaglig ställning. Den 5 gingo fransmännen, under skydd af en tark artillerield, öfver floden, och redan agen derpå voro motståndarne så modösa, att de lomnade 11 af sina mest anedda scheiker till gisslan. De hade denna ag 200 döda och sårade; fransmännens örlust var obetydlig. På tillstånd af den narockanska regeringen, inryckte Wimpffen u på Marockos territorium, efter att afva lemnat en del af sitt bagage i Ksaru-Kais, der en militärpostering qvarblef. )enna postering blef från den 9 till den 1 April flera gånger anfallen af araberna, hen afslog alla anfall och förlorade blott man. Den 24 April tog Wimpffen )asis-ben-Schair och ryckte den 20 vidare å vägen till Ain-ben-Chelil, der han hopades inträffa den 7 Maj. Fransmännens lrlust den 24 och 25 April var 16 döda ch 130 sårade. Araberna synas ha ådaalagt stort mod i denna strid, helst som e med sina gamla vapen hade mot sig hassepotgevär. : ENGLAND. Drottning Victoria har mottagit besök f lord och lady Muncaster. hvilka väl — — TE2— 2 2— 2 ——— UbUD — — OÖT — — — ÖO: