af denna omhvälfning skall kanske blifvklar för ett fromt katolskt sinne, ett så dant som Bossuets, genom det faktum, at medan katolicismen håller sina allmännrådslag i Rom, samlar protestantismen sing valde i Newyork. Roms, likasom påfve dömets, ära ligger i minnet af det för flutna och dess glans; Newyorks stolthet slikasom protestantismens, ligger i dess I framtid. . . Och det emottagande, som det amerikanska statsförbundets förnämsta stad lof: vat representanterna för de protestantiska trosbekännelserna i Europa och Nya verlden, är i sanning värdigt den stora sak, hvarom här är fråga. De främste medborgarne i Newyork och Brooklyn hafva srbjudit de väntade gästerna från Europa den mest förekommande gästfrihet och tecknat en betydlig summa ej blott till bestridande af alla konferensens utgifter, utan ock till reseomkostnader för de anseddaste teologerna i Europa. Vidare erfara vi, att två af Ocean-ångfartygs-bolagen medgifvit betydliga lättnader för dem, som ämna bevista mötet. Förbundets amerikanska komitö utskickade för några månader sedan en ambassadör till Europa, d:r Filip Schaff, som emottagit de mest uppmuntrande bevis på anslutning till saken från Europas ledande andlige män. Några af dem, som i anseende till framskriden ålder eller sjuklighet nödgats afslå den amerikanska inbjudningen, hafva dock uttryckt den varmaste sympali för saken, såsom Guizot och Merle dAubigny. Men det är ett stort antal utmärkte evangeliske prestmän at alla bekännelser, som emottagit inbjudningen. Förutom ombud för protestantismen i England, både statskyrke-män och non-konformister, komma bland fastlandets protestanter följande att infinna sig: d:r de Pressenså, Bersier och G. Monod från Frankrike, d:r Tboluck, d:r Dorner och d:r Hoffmann från Tyskland, prof. Godet och Artid från Schweiz, Antomolarasco från Spanien, prof. Revel som representant för valdenserna. Sverige, Norge, Danmark och Ryssland skola ock bli representerade. Det förberedande mötet i Newyork hölls under ledning af den reformerta tyska kyrkan, som ursprungligen är grundad på Dortrekter-synodens artiklar. Det är vid detta tillfälle intressant att ihågkomma, att Dortrektersynoden för två och ett halft århundraden sedan sammanträdde för att fastställa differenspunkter, medan den förestående konferensen afser att fastställa föreningspunkterna. Nu efter 250 års förlopp erbjuder; dotterkyrkan gästfrihet ej blott åt sin moderkyrka, utan åt hela den evangeliska kristenheten på jorden. Afven katolicismen i pater Hyacinthes person har besvarat den amerikanska protestantismens inbjudning, och ehuru han icke kan vara närvarande vid det stora evangeliska mötet, har han vältaligt och oförbehållsamt uttalat sina välönskningar för unionen. De ämnen konferensen har att behandla äro ej endast af teoretiskt intresse; de omfatta kristlig union, protestantism och katolicism, kristligt lif, kristendom och statsstyrelse, kristendom och folkuppfostran, kristendom och sociala missförhållanden, protestantisk missionsverksamhet. Den hänförelse, hvarmed inbjudningen emottasits, och den sporre till protestantisk känsla i alla länder, som romerska koniliets företag gifvit, ställer öfver allt tvifrel, att den tilltänkta protestantiska konerensen skall hafva varaktiga och betylelsefulla följder. b l