Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1870, sida 2

som den unge mannen möter, omfattar utkastet öfver kaminen. — Pussys, Jack! Vi måste dricka hennes välgång. Kom onkel; för nu er hörsamme och hungrige brorson in till middagen. Då gossen (ty han var föga mera) lägger en hand på Jaspers axel, lägger Jasper äfven helt hjertligt en hand på hans skuldra, och sålunda gå de in till middagen. — Ah, min Gud! Se mrs Tope! ropar gossen. — Vackrare än någonsin. — Bry er icke om mig, master Edwin, genmäler kyrkostötens hustru. — Jag kan sköta mig sjelf. — Ni kan inte. Ni är för vacker. Ge nig en kyss, efter det är Pussys födelseag. — Jag skulle pussa er, unge herre, om jag vore Pussy, som ni kallar henne, svarar mrs Tope med en sedesam rodnad efter helsningen. Er onkel är för svag för er, så är det med den saken. Han skämmer bort er; ni tror att ni bara behöfver ropa edra Pussy, så komma de dussinvis. — Ni glömmer, mrs Tope, infaller mr Jasper i det han sätter sig till bords med ett mildt leende, — och det gör ni också, Ned, att orden onkel och brorson äro förbjudna här genom vänlig öfverenskommelse. Hans heliga namn vare prisadt för den lekamliga spis vi nu gå att intaga. — Alldeles som domprosten sjelf. Vittne, Edwin Drood. Var hederlig och skär för, Jack, ty jag kan inte. (Forts.)