Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 maj 1870, sida 2

Mr Jasper är en mörk man omkring tjugosex år gammal, med tjockt, glänsand svart hår och polisonger. Han synes äl dre än han är, hvilket ofta är fallet mec mörka män. Hans röst är djup och full tonig, hans ansigte och växt välbildade hans sätt litet dystert. Hans rum är lite dystert och torde hafva inverkat på hans sätt. Större delen deraf är dunkelt. Åfven då solen strålar klar träffar hon sällan det stora pianot i alkoven, eller musikalierna på gueridonen, eller bokhyllorna vid väggen, eller den ofulländade bilden af en täck pensionsflicka, som hänger öfver kaminen. Hennes fladdrande bruna hår är fästadt medelst ett blått band, och hennes skönhet utmärkes genom ett barnsligt uttryck af trumpet missnöje, komiskt medvetet af sig sjelf. (Det finns ej den minsta artistiska förtjenst i denna målning, hvilken endast är ett utkast; men det är tydligt att målaren har gjort den humoristiskt — man kunde nästan säga hämndfullt — likt originalet.) — Vi skola sakna er, Jasper, i afton vid vår , Hvarannan musikaliska Onsdag; men det är bäst att ni stannar hemma. God natt. Gud välsigne er. — , Säg mig herde, sä-äg mig, säg mi-ig, har du sett (har du sett, har du sett, har du sett) mi-in Flo-o-ora gå förbi! Yngre domherrn, ärevördige Septimus Crisparkle, uppstämmer denna sång, då han försvinner genom dörren och går utför trappan. Utrop af igenkänning och helsning vexlas mellan den ärevördige Septimus och någon annan vid foten af trappan. Mr Jasper lyssnar, springer upp från sin stol, sluter en ung man i sina armar och utropar: