Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1870, sida 3

nom; ty då äfven hon rusar upp för att hejda honom och gräla på honom, synes knifven i hennes drägt, icke i hans, och derefter falla båda tuugt tillbaka, sida vid sida. De hafva sladdrat och pratat en hel hop förgäfves. Om något tydligt ord uppfattades, så var det meningslöst, hvarför den vakande åter mumlar sitt ,obegripligt, med en betänksam nickning och ett dystert leende. Derefter lägger han några silfvermynt på bordet, tar sin hatt, letar sig utför den förfallna trappan, säger godmorgon till en rättansäktad dörrvaktare på en bädd i ett svart hål under trappan, och går ut. Samma eftermiddag visar sig det massiva, grå fyrkantiga tornet at en gammal domkyrka för en uttröttad vandråre. Klockorna ringa till den dagliga aftonsången, och att döma efter hans brådska att hinna den öppna kyrkodörren, skulle man tro att han var förpligtad att bevista gudstjen Korpersonalen brådskar att påtaga sig sina smutsiga hvita kåpor, då han hinner fram till dem, ikläder sig sin egen kåpa och tar sin plats i processionen som skrider in till gudstjensten. Derefter stänger kloc karen de jernbeslagna portarne som skiljs altarplatsen från sanctuarium, och sedar medlemmarne i processionen, intagit sins platser, nedluta de sina ansigten, och de uppstämda orden Då syndfull menn ska höja sig mot takets hvaltbågar samt väck: ett doft dunder. Kar. IL En domprost och äfren ett kapitel. IIvar och ep, som observerat den stad gade och presterliga sogeln råkan, tord