Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 maj 1870, sida 3

—— ————— skrattar och dreglar ur munnen. värdinnan ligger stilla. — fivilka syner kan hon ha? tänker den vakande mannen, i det han vänder hennes ansigte uppåt och betraktar det. — Syner af slagtarbodar, krogar och stor kredit? Förökning af ohyggliga kunder, denna smutsiga säng lagad, och denna hiskliga gård rensopad? Den största qvantitet opium kan ej höja henne mera än så! — Nå? Han lutar sig ned för att lyssna till hennes afbrutna mummel. — Obegripligt! Medan han iakttager de spasmodiska ryckningar, som genomila hennes ansigte och lemmar likt blixtar i ett svart moln, tycks han sjelf i en viss mån smittas deraf, så att han nödgas draga sig undan till en rankig ländstol vid spiseln, — kanske ditsatt för dylika fall — och slå sig ned der, tilldess han besegrat denna otäcka härmningslusta. Derefter återvänder han, griper kinesen om halsen med båda bänderna och vänder honom i bädden. Kinesen fattar tag i de angripande händerna, stretar emot, pustar och protesterar. — Hvad säger ni? En väntansfull paus. — Obegripligt! Långsamt släpper han sitt tag, medan han uppmärksamt lyssnar till den osammanhängande rotvälskan; derefter vänder han sig till lascaren och drar honom ned å gollvet. I fallet uppreser lascaren sig till hälften, stirrar med ögonen, slår vildt omkring sig med armarne och samlarefter ssin kulf. Det visar sig då att qvinnan Åhar försigtigtvis tagit knifven ifrån ho